Kajsa Kettil: Med Helldén ökar chansen till handslag över blockgränsen
Det tog inte lång stund efter att Märta Stenevi på fredagen meddelade att hon avgår som språkrör innan spekulationerna drog igång om vem som kan efterträda henne. Det lär bli tillfälle att återkomma till det.
Minst lika intressant är dock vilken riktning partiet är på väg att ta med den relativt nyvalde Daniel Helldén. Han har redan visat tecken på en pragmatism, inte minst i kärnkraftsfrågan, som partiet har saknat de senaste åren.
Att han gläntar på kärnkraftsdörren är egentligen rätt ointressant. Hans med miljöpartistiska mått mätt samarbetsvilliga inställning till framtidens energiförsörjning kan däremot öka chansen till stabila överenskommelser.
Inför Miljöpartiets språkrörsbyte i höstas hördes en del knorrande från vänsterhåll: Skulle den där lokalpolitikern som sålt sin själ till högern verkligen få leda deras parti? Det kanske inte uttrycktes exakt med de orden, men nog fanns det en misstänksamhet på grund av Helldéns tidigare samarbete med borgerligheten i Stockholms stad. Att nämnda samarbete gav honom mer eller mindre fritt spelrum över huvudstadens miljö- och klimatpolitik kommenterades i sammanhanget inte lika flitigt.
Det var länge sedan MP hade något större inflytande på rikspolitiken. Väljarna har uppenbarligen inte tyckt att partiet har tillräckligt bra svar på samhällsfrågorna, vilket har lett till att MP har varit irrelevant på nationell nivå.
Men med det nya språkröret anas en ny linje. Förra veckan deklarerade Daniel Helldén – som nu i praktiken är ensamt språkrör efter Märta Stenevis avgångsbesked – att han inte kräver att befintliga kärnkraftsreaktorer stängs ner om de behövs även efter 2045. I en DN-intervju (1/2) säger han att ”Vi kommer att acceptera att de är kvar om de fyller någon funktion. Och det kommer de väl sannolikt att göra.”
Han och hans parti skulle visserligen inte kunna avveckla kärnkraften, men det är inte det som är grejen. Uttalandet är värt att notera eftersom det antyder att han är villig att lossa något på de ideologiska skygglapparna för att se verkligheten så som den är. Och det är en verklighet som kräver el, dessutom mer för varje nödvändigt steg Sverige tar i den gröna omställningen.
På den positiva sidan är att det framöver lär – när S vågar bli tydligare i frågan – råda en tillräckligt stor politisk konsensus för att ny kärnkraft ska vara möjlig. Dessutom inser en majoritet av svenskarna att det behövs mer av detta energislag (TV4 11/1-23).
Men det satt långt inne på vissa håll i politiken; när Socialdemokraterna sent i valrörelsen 2022 insåg att väljarna verkligen gillade kärnkraft blev det panik. Partiet bad om att få ändra en fråga i en väljarbarometer så att partiet framstod som mer kärnkraftsvänligt. Det räckte inte för valvinst, men om det leder till framtida energipolitik som både väljare och näringsliv litar på är det en vinst för hela landet.
”Uttalandet är värt att notera eftersom det antyder att han är villig att lossa något på de ideologiska skygglapparna för att se verkligheten så som den är.”
Och då kommer vi tillbaka till MP. För även om partiet är litet kan det komma att få betydelse i framtida val, antingen i en S-ledd regering eller som en samarbetspartner till en borgerlig dito.
Visst är stora delar av borgerligheten på goda grunder skeptiskt inställda till MP:s romantiska men föga verklighetsförankrade tro att sol, vind och vatten skulle lösa vårt elbehov de kommande decennierna. Däremot finns det ingen anledning att motverka utbyggnad av el från sol och vind. Även om kärnkraft riskerar att bli dyr och kräver tuffa överväganden om en framtida finansiering, behövs såväl kärnkraft som sol, vind och vatten om Sverige ska kunna övergå till en grönare tillväxt utan att drabbas av el- eller effektbrist för näringsliv och hushåll.
Därför måste båda sidor av den politiska mitten inse att alla energislag behövs. Miljöpartiet tycks med Daniel Helldén ha tagit ett litet steg i den riktningen. Om partiet ska kvalificera sig som seriöst nog att samarbeta med blir nästa steg att även acceptera ny kärnkraft. Det bör även hans blivande språkrörskollega inse.
