Marknaden gynnar bonden
Det var länge sedan sist. Då i mitten på 1980-talet gällde striden sänkt matmoms, ett förslag som centerledaren Olof Johansson slogs för och drev igenom. TT visade i går att regeringens jobbskattesänkningar och avtalsrörelsens stora löneökningar i stort sett har ätits upp av stigande priser på mat, olja och andra råvaror. På ett år har matpriserna stigit med 6,8 procent.
Det vore inte förvånande om regeringen Reinfeldt får klä skott för sämre hushållskassor som i själva verket beror på bland annat missväxt, krig och större sug från kinesiska och indiska konsumenter.
Men det är väl ändå inte mer än rätt att vi lägger mer av lönen på maten? Matkostnadernas andel av inkomsten har sjunkit under ett antal år, nu får vi räkna med att den stiger. Men så fungerar marknadsekonomin. Högre efterfrågan leder till högre pris även om det i detta fall finns mellanled som också vill ha sin del av kakan.
Det finns dessutom sedan länge en kraftfull opinion mot EU:s subventioner till lantbruket. Nu när bidragen på längre sikt kommer att fasas ut är det bara att applådera utvecklingen. Den som kritiserat det planmässiga jordbruket har ingen anledning att klaga när marknadslagarna får ett större genomslag. Dessutom innebär det att bönderna får sina största inkomster från konsumenterna och inte via bidrag från stat och EU.
Bönderna ser nämligen framtiden an med tillförsikt nu när priset på kött, mjölk och spannmål ökar. Enligt Lantbruksbarometern för 2007 tror åtta av tio bönder på fortsatt eller bättre lönsamhet. Spannmålsproducenterna är de största vinnarna (BT 25/4). Tack vare prisökningarna kommer spannmålsodlingarnas yta att öka med 100.000 hektar i Sverige i år. Det är mark som annars hade legat i träda. Ökade priser gynnar alltså inte bara bönderna utan även alla dem som värnar det öppna landskapet.
Ökad efterfrågan och stigande priser slår dock mycket hårt mot befolkningen i u-länderna, där maten slukar mer än hälften av hushållskassan. Vi har redan sett hun-gerkravaller i olika delar av Afrika. Det är en bekymmersam utveckling, som i grund och botten beror på höga tullar, försvagad äganderätt och brist på demokrati. Samtidigt skapar stigande priser bättre möjligheter även för u-världens bönder och därmed en chans att resa sig ur fattigdomen.
Ledarredaktionen