Daniel Braw: Många problem för Ukraina att gå med i EU
Vid en ytlig anblick kan det tyckas som att stödet för Ukraina som nytt EU-land är lika stort som stödet för Ukraina ska kunna försvara sig mot ett orättfärdigt angreppskrig.
Europaparlamentet röstade nyligen med mycket stor majoritet (529 mot 45) igenom en resolution om att Ukraina borde ges status som kandidatland utan dröjsmål, och beskrev denna utvidgning som en ”geostrategisk investering”.
Daniel Braw
är utrikesdebattör och fil. dr i historia.
EU-kommissionen hade dessförinnan rekommenderat att Ukraina skulle erbjudas ”perspektivet att bli en medlem av EU”. Och Europeiska rådet slog den 23 juni fast att Ukrainas framtid ligger inom Europeiska unionen, varför rådet också beviljade Ukraina status som kandidatland.
Men alldeles så enkel är inte saken. Av Ukraina krävs det reformer för att leva upp till de så kallade Köpenhamnskriterierna, som bland annat innefattar stabila institutioner som garanterar demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter. Hur ett land som befinner sig i krig med en motståndare som tycks fast besluten att utplåna landet som självständig stat ska kunna uppvisa stabila institutioner är en öppen fråga.
Till kriterierna hör också en fungerande marknadsekonomi och förmåga att effektivt genomföra de regler, standarder och strategier som utgör kärnan i EU-lagstiftningen – krav som låter sig ställas i fredstid men som ter sig abstrakta när de ställs på ett land som slåss för sin överlevnad.
”Ett ukrainskt medlemskap skulle innebära en ytterligare förskjutning av makt bort från de ursprungliga medlemmarna av unionen.”Daniel Braw
Även för EU:s del är ett ukrainskt medlemskap dock ett dilemma. I rådets slutsatser har preciserats att beslut om medlemskap ska fattas ”med beaktande av EU:s förmåga att ta emot nya medlemmar”. Denna förmåga kan bedömas ur många olika perspektiv. Ett är det institutionella – mycket energi har under åren före kriget ägnats åt nya medlemsländer som i konstitutionell mening utvecklas i en icke önskvärd riktning. Förmågan att hantera ännu ett medlemsland som uppvisar sådana tendenser är begränsad.
Ett annat perspektiv är det ekonomiska. Ukrainas BNP per capita var år 2020 omkring 3 700 dollar. Det kan jämföras med 15 700 dollar för Polen, 12 900 dollar för Rumänien och 10 000 dollar för Bulgarien. Och detta var före ett krig som har inneburit en katastrof för Ukrainas ekonomi. Det är ingen självklarhet att EU i ekonomisk mening har en förmåga att ta emot ett nytt medlemsland med en så avvikande ekonomisk situation.
Ett tredje perspektiv är det demografiska. Ukraina skulle bli ett av EU:s största medlemsländer, vilket även skulle innebära ett stort politiskt inflytande. Ett ukrainskt medlemskap skulle innebära en ytterligare förskjutning av makt bort från de ursprungliga medlemmarna av unionen.
Samtidigt som det inte fanns något alternativ till att uttrycka ett välkomnande av Ukrainas EU-ambitioner, finns det därmed lika uppenbara skäl för flera av dagens EU-länder att skjuta avgörandet på framtiden.
