Mikael Hermansson: Löfvens diskreta ombildning ger Miljöpartiet en ny chans

Manliga språkröret Per Bolund, som visserligen har dryga sex år som budget- och finansmarknadsminister på sin meritlista, får i kraft av att vara utbildad biolog ta över miljö- och klimatministerposten. Det är det tyngsta uppdraget i relation till hur samtids- och framtidsutmaningarna ser ut vad avser att få till en relevant och radikal tillämpning av de klimatbeslut som redan är fattade. Det kommer dessutom att krävas fler steg i rätt riktning och det ankommer på Bolund att se till att detta blir gjort.

”Vice statsminister”-titeln är dock endast en fjäder i hatten; statsministerns ersättare förblir justitieminister Morgan Johansson.

Märta Stenevi har fått ett nog så tungt uppdrag – att skapa en helhet av att såväl vara jämställdhetsminister som ”segregationsminister” samt att även låta bostadsfrågorna ingå i mixen. Det är tillräckligt många uppdrag för att göra den oprövade kraften till en av regeringens på papperet tyngsta ministrar. Alldeles oavsett att det går att ha många åsikter om den rödgröna regeringen och om januariavtalet som grund för dess existens, men de frågor som nu lyfts fram i ljuset genom regeringsombildningen är av sådan vikt att det är viktigare att hoppas att de nya ministrarna och regeringen i sin helhet lyckas med jobbet.

Stenevi är förhållandevis okänd utanför Miljöpartiet. Något säger mig att hon kommer att låta höra tala om sig. Frågan är om tiden räcker för att hon annat än marginellt ska kunna bidra till att MP:s utsatta läge i opinionen förändras. Och vad talar för att valrörelsen, med coronapandemin i färskt minne, kommer att kretsa kring just hennes ansvarsfrågor och Miljöpartiets hjärtefrågor?

Likafullt är det ändå så som den här regeringsombildningen kan uppfattas, som att Stefan Löfven har gett sin regeringspartner en chans att synas lite mer på just dessa områden.

Kanske var det en ironisk blinkning till omvärlden från Åsa Lindhagens sida, detta att hon som nyutnämnd finansmarknadsminister valde att för dagen klä sig i knytblus. Kanske var det på samma sätt Per Bolunds sätt att markera befrielsen från just marknaden och bankerna som gjorde att han valde att framträda utan slips.

Regeringsombildningens mest eleganta men också påtagligt verbalt välskräddade aktör var nye biståndsministern Per Olsson Fridh. I rollen som statssekreterare åt först förra kulturministern Alice Bah Kuhnke och sedan förre biståndsministern Peter Eriksson kan han naturligtvis hantverket i regeringskvarteren kring Rosenbad, men han har också fått återkommande erkännanden för att vara mer än en skicklig ”fixare”. Som SvD:s politiske kommentator Göran Eriksson påpekade i sin kolumn under fredagen, är Olsson Fridh både erkänd och uppskattad på UD för sina kunskaper och kvaliteter kring just biståndsfrågor.

Att biståndsfrågorna får en engagerad minister är välkommet. Det politiska skallet går mot att ett av världens rikaste och mest välorganiserade länder på mångahanda sätt ska bidra till att såväl lindra nöd och stödja demokratisk utveckling i en värld där just nu antalet absolut fattiga ökar. I det läget behöver den goda svenska traditionen att dela med sig till andra mindre lyckligt lottade sina skickliga och engagerade förespråkare.