Lindén: Putin är främst beroende av sin egen historia
Det är synd då exempelvis utgången av det ukrainska valet – där det främlingsfientliga partiet Svoboda fick minskat stöd – kan tjäna som en inspiration för övriga Europa. Till detta bör också läggas att Vladimir Putin är mån om att återupprätta Ryssland som stormakt och att den tillgängliga litteraturen på området visar att han är väl medveten om och tyngd av arvet från Sovjetunionen.
En anledning till varför Putin har som mål att expandera Rysslands inflytande är att han skolats av den ryska säkerhetstjänsten KGB, vilket man kan se när det handlar om konflikten i Syrien.
Den tidigare KGB-arkivarien Vasili Mitrokhin som 1992 flydde till Storbritannien med stora delar av organisationens arkiv, har tillsammans med den brittiske historikern Christopher Andrews i boken The KGB and the World: The Mitrokhin Archive II (Penguin Books, 2006) beskrivit Syrien som ”Sovjetunionens enda pålitliga allierade i Mellanöstern”.
Liknande tankegångar om hur Putin påverkades av kalla kriget återfinns i författaren Ben Judahs reportagebok Fragile Empire: How Russia Fell in and Out of Love With Vladimir Putin (Yale University Press, 2014). Efter Sovjetunionens sönderfall återvände han ifrån sin stationering i Östtyskland till St Petersburg, och det kaotiska läget i staden ”gjorde Putin till politiker”.
Vid valet 2012 upphörde det som Judah kallar för ”Putins konsensus” då denne enligt fristående valobservatörer fick mellan 45 – och 50 procent av rösterna, att jämföra med den officiella siffran som var 64 procent. Detta har gett honom ett tillfälligt andrum som han vet inte kommer att vara för alltid. Han kommer därför att behöva ”en beskyddare, antingen 2018 eller 2024 då någon verklig maktöverföring betyder en överföring av tillgångar”.
Invasionen av Krim gav Putin också en temporär respit och han kommer inte att avsättas över en natt. Detta har uppmärksammats av statsvetaren och Rysslandsexperten Richard Sakwa som för den brittiska tankesmedjan Chatham House räkning analyserat läget i Ryssland i rapporten Whatever Happened to the Russian Opposition? (Chatham House, 2014).
Sakwa menar att Ryssland inte är en konventionell diktatur, utan en auktoritär stat där man ”balanserar förtryck med vissa eftergifter”. Därför måste oppositionen förstå att det är riskabelt att störta Putin i en konventionell revolution.
Likt andra totalitära ledare är Putin väl medveten om att makten slutar och börjar med honom.
Detta gör dagens Ryssland till en koloss på lerfötter, och det som oppositionen bör göra är att enas och komma överens om fundamentala krav.
Lägger man till ett mått av tålmod till insikterna, så finns det ett framgångsrikt recept för att förbereda sig för en tid utan Putin.
David Lindén
Ledarskribent
