Ledare: Regionen bör tacka nej till Löfvens nya pengar

Elva dagar kvar till val och skamgränser passeras titt som tätt i försök att övertyga de osäkra och som inte orkar följa med i politikens alla turer.

Som på måndagskvällen: Säkert trodde åtskilliga som tittade på partiledardebatten som Aftonbladet sände att statsminister Stefan Löfven (S) hade torrt på fötterna när han – för vilken gång i ordningen? – upprepade att Allianspartierna ”vill sänka skatterna med 100 miljarder”.

Vad Löfven gör, och kommer undan med, är att lägga samman de fyra olika partiernas olika budgetförslag, samtidigt som ju bara e t t kan bli verklighet. Sålunda har, till exempel, Moderaterna föreslagit sänkningar på 36 miljarder – ungefär det utrymme som prognoserna anger. De övriga borgerliga partierna anger liknande nivåer.

Stefan Löfven har gjort till sitt ledmotiv i valrörelsen att beskriva den som en ”folkomröstning om välfärden”, vilket förväntas läsas som att den som sänker skatter mer än Socialdemokraterna gör per definition försämrar välfärdens leverans. I SVT-utfrågningen förra veckan möttes han av frågan ”både Göran Perssons regering och Alliansen sänkte skatten, ändå ökade skatteintäkterna – varför säger du att det inte går?”, varvid Löfven hävdade att han ”inte har den kalkylen”.

Löfven-doktrinen – åtminstone så länge valrörelsen pågår – innebär alltså att brister i vård-skola-omsorg primärt måste lösas genom högre anslag. Vad sjukvården beträffar lanserades det första på DN Debatt 26 februari, med löftet om statliga pengar för att anställa 14 000 fler under kommande mandatperiod.

Som vanligt hördes ytterst få svara att sjukvården, faktiskt, inte drivs av staten utan av regioner och landsting och att det är deras uppgift att ta ut den skatt som anses nödvändig. Denna anmärkning är inte formalia, att ideligen sudda i ansvaret bidrar till att strukturella problem blir liggande.

Trots att GrönBlå samverkan i Västra Götalandsregionen sedan förra valet ökat anslagen till sjukvården med enorma belopp – vi talar om fyra-fem procent per år – redovisar som bekant flera sjukhus fortsatta underskott. Som BT:s Jan Lindsten skrev på tisdagen ligger Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg back med 337 miljoner till och med juli och Säs i Borås med 87 miljoner (motsvarande drygt två procent av budgeten).

Medan den lösning som S i regionen ofta drivit att underskotten ska skrivas av, skäms inte Vänsterpartiet för att nu föreslå ytterligare en miljard till sjukvården triggat av att Sahlgrenskas ledning sagt att man nu måste göra sig av med 500 personer som anställts utöver vad budgeten medgav.

Den som följer valdebatten om sjukvården har säkert noterat regeringens svaga punkt, de ökande vårdköerna. Efter att ihärdigt ha avfärdat Alliansens förslag om att återinföra den så kallade kömiljarden – som onekligen pressade ner väntetiderna – slängde Stefan Löfven och sjukvårdsminister Annika Strandhäll på måndagen plötsligt in en snarlik variant: Ett ”permanent tillskott” på tre miljarder per år ”för vård i tid och att korta vårdköerna”.

Med inte minst sjukvården är det ju så, att den kan svälja precis hur många miljarder som helst. Utbudet påverkar efterfrågan, de svarta hålen kan aldrig täppas igen med en dysfunktionell organisation.

Därför dristar vi oss till att rekommendera Västra Götalandsregionen att säga nej till Löfvens nya pengar. De riskerar att skjuta upp de förändringar av arbetssätt som är helt nödvändiga.

Om detta har Liberalernas sjukvårdsansvariga regionråd Jonas Andersson författat en initierad skrift, ”Sjukvård med kvalitet”. Där påminner han inte bara hur många fler läkare Sverige har per invånare jämfört med jämförbara länder och hur många färre patientbesök per invånare som dessa klarar av. Han listar också 16 reformer som vi här i VGR bör inrikta ansträngningarna mot.

”Den politiker som i dag lovar mer pengar och mer personal till framför allt sjukhusvården utan att samtidigt ha konkreta förslag på hur vi ska komma till rätta med de organisatoriska bristerna och problemen är en politiker som vill vinna kortsiktiga politiska poänger (...)”, skriver Andersson.

En markering av allvaret genom att säga nej till regionens andel av de tre nya Löfven-miljarderna borde sätta fart på debatten.

Jonas Andersson är dock tveksam om regionen har råd att avstå från Löfven-pengarna. ”Detta nya statsbidrag motsvarar nästan det som avslutas i och med 2018, så svårt att tacka nej”, säger han.

Denna information framkom av någon anledning inte på Stefan Löfvens och Annika Strandhälls presskonferens.