Ledare: Vem blinkar först i Borås?

Borås ska inte vara en nyliberal experimentverkstad. Men Borås ska inte heller vara en arena där politiker med socialistiska skygglappar styr.

Kommunen har vant sig vid handslag över blockgränsen och pragmatism, ofta till det bästa för invånarna. Men vi ska heller inte rädas konflikt.

Men kan inte Alliansen och det rödgröna blocket enas i de redan djupfrysta förhandlingarna må voteringarna i fullmäktige avgöra. Det behöver inte bli ett stort problem och kan – faktiskt – vitalisera demokratin.

När det beskedet kom på tisdagsförmiddagen, att förhandlingarna mellan Alliansen och de rödgröna hade havererat, var det väntat att båda parter skulle skylla på varandra.

Men även en så erfaren politiker som Folkpartiets Morgan Hjalmarsson ger en bild av ett – i hans ögon – omöjligt projekt: Att fortsätta med ett organiserat samarbete med Vänsterpartiet.

Hjalmarsson sa att han tidigt efter valet fört samtal med Socialdemokraterna, men att han redan då gjort klart att det av ideologiska skäl var omöjligt att ha med V. Så att Alliansen hållit fast vid det kravet nu bör inte ha varit överraskande för Ulf Olsson och S-ledningen.

En naturlig fråga att ställa sig är varför V inte självmant, när Alliansens utgångskrav las på bordet i torsdags, valde att kliva åt sidan och gå i opposition.

Det borde vara en attraktiv tanke, när gruppledaren Ida Legnemark redan vet att hon inte blir kommunalråd och då man mycket friare skulle kunna driva vänsterns frågor, inte minst kring "vinster i välfärden". Oppositionsrollen borde locka mer i det här läget.

Samtidigt är det lätt att förstå varför S är närmast krampaktigt angeläget om att i n t e släppa taget om V. Dels lutar partiet kraftigt åt vänster relativt landet i övrigt, dels ogillar ledande företrädare som Ulf Olsson och Petter Löberg allt vad som osar privata inslag i välfärdstjänsterna. Ren taktiskt har S också skäl att oroa sig för den väljarflykt som ett V i fri opposition skulle kunna ge upphov till inför valet 2018.

Så läget förefaller vara ovanligt låst. Ulf Olsson är dock noga med att säga att förhandlingsdörren står öppen fram tills budgetvoteringen i fullmäktige 17-18 december. Såväl M:s som FP:s gruppledare understryker att de fortsatt vill nå breda överenskommelser i sakfrågor – men att det alltså kan bli utifrån en alliansbudget som röstas igenom.

Moderaternas Annette Carlsons argument att "vi har inte gått till val på att inte genomföra vår politik" är svårt att argumentera emot. Varför V var möjligt att samarbeta med förra mandatperioden men inte den kommande, förklarar Morgan Hjalmarsson med att man alla var tagna över SD:s valresultat 2010 och att den då ingångna "borgfreden" inte blev bra.

Men Hjalmarsson menar också att V:s inflytande i den nya rödgröna budgeten blir så mycket större än tidigare. Argumentet är svårt att syna; budgetförslaget blir offentligt först på måndag.

Men ska vi tro Kristdemokraternas Falco Güldenpfennig föreslår de rödgröna till exempel nya storförskolor med hela sex till åtta avdelningar, medan Alliansen vill bygga mindre med max sex avdelningar och anställa mer personal.

Exakt hur de politiska förslagen kommer att skilja sig åt kommer vi inte veta förrän Alliansens budget presenteras i början av december.

Till dess väntar ett intressant chickenrace. Men även om ingen blinkar kommer Borås att kunna regeras.