Kajsa Kettil: Lätta på sekretessen så att färre kvinnor mördas
Det brukar följa ett sorgligt mönster: Flera kvinnor dör på kort tid, misstänkt mördade av en man de har haft en relation med. Morden får uppmärksamhet i medier, polisen och kvinnojourer får uttala sig och alla är överens om att så här kan vi inte ha det längre.
Sedan blir det tyst. Det betyder inte att ingenting händer. Rättsväsendets kvarnar maler, förövare åtalas och straff delas ut. Precis som det ska vara i en rättsstat. Faktum är att uppklarandegraden, alltså hur många kvinnomord polisen lyckas lösa, är hög: Enligt biträdande rikspolischef Stefan Hector ligger den på nästan 100 procent (SVT Agenda 24/3).
Det är dock en klen tröst för de barn som har förlorat sin mamma, för syskon som mist sin syster och för föräldrar som har tvingats begrava sin dotter. För när det handlar om det förebyggande arbetet finns mycket kvar att önska.
Det påminner den senaste tidens tragiska statistik om. Varje år mördas ungefär 15 kvinnor i Sverige, men enbart under mars har det skett i bland annat Södertälje, Borlänge, Stockholm och Linköping. BT-läsarna har även kunnat följa hur en 17-årig flicka i Mark rapporterades saknad och sedan påträffades död. En jämnårig pojke anhölls förra veckan misstänkt för att ha mördat henne, och ytterligare tre personer är misstänkta för brott som kan kopplas till honom.
”Det är dock en klen tröst för de barn som har förlorat sin mamma, för syskon som mist sin syster och för föräldrar som har tvingats begrava sin dotter.”
De många, tragiska och helt onödiga dödsfallen har fått regeringen att agera. I torsdags meddelade justitieminister Gunnar Strömmer (M) och jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) att de nu i veckan samlar berörda aktörer till ett möte om mäns våld mot kvinnor. Ett sådant möte brådskar, för statistiken fortsätter åt fel håll. Den gångna helgen rapporterades om ytterligare ett fall, den här gången i Torsby, där en kvinna har bragts om livet och en man misstänks för brottet.
Exakt vad regeringen ska diskutera med Polismyndigheten, Jämställdhetsmyndigheten, Sveriges kommuner och regioner och företrädare för civilsamhället återstår att se, liksom vilka åtgärder diskussionerna kan mynna ut i. Ambitionen från regeringens sida är däremot tydlig: ”Mäns våld mot kvinnor måste bekämpas med samma kraft som vi bekämpar gängkriminaliteten.”
Det låter handlingskraftigt men är ett uttalande som förpliktigar. För det håller inte att makthavare gång på gång förmedlar målsättningar utan att någon förbättring sker.
Ett första steg bör vara att lätta på sekretessen mellan polis, socialtjänst, hälso- och sjukvården och andra aktörer som kan ha kontakt med utsatta kvinnor och potentiella förövare. Regeringen har visat att det går att slopa sekretess när det handlar om att förebygga gängkriminalitet – nu är det dags att göra samma sak för att förhindra kvinnovåld.
Ord räddar inga liv. Politiska beslut kan göra det.
