Låtsaskompisar ska finnas när man behöver dem

Det är lite svårt att veta hur det ska tolkas. Att fler barn mår dåligt eller att fler av dem som mår dåligt vågar höra av sig? Att Bris blivit mer känt? Att en större grupp barn, även de riktigt små, har tillgång till egen telefon jämfört med för 40 år sedan då Bris grundades?

Oavsett vilket ger rapporten en skrämmande bild av hur många barn har det. Det handlar om övergrepp och mobbning. Om att vara rädd för att gå till skolan – eller för att vara rädd för att gå hem efter skolan.

Hos Bris får barnen en vuxen att tala med. Bris är som en låtsaskompis, säger en av dem som sitter i jourtelefonen, som också konstaterar att barn idag har färre vuxna att tala med. Men låtsaskompisen Bris är bara tillgänglig måndag–fredag kl 15–21 samt lördag–söndag kl 15–18. Övrig tid är jourtelefonen stängd, låtsaskompisen kan inte lyssna och stödja.

Man kan naturligtvis säga att de vuxna i barnens direkta omgivning borde skärpa sig och finnas där för barnen. Att alla barn har rätt till icke-missbrukande och närvarande föräldrar och att skolan måste se till att inget barn far illa där. I den bästa av världar skulle Bris inte behövas.

Men Bris gör alldeles uppenbart en insats. Det vill man få förutsättningar att göra dygnet runt, men har inte de ekonomiska resurserna därtill. Därför vill Bris att regeringen skjuter till medel.

Det bör de göra. Låtsaskompisar måste finnas när man behöver dem.

Ledarredaktionen