Låt inte Lukasjenko lyckas med sin hämnd
EU prövas från flera håll. Som om det inte vore nog med pandemikrisande ekonomi, vaccinkamp, ryskt vapenskrammel vid den ukrainska gränsen och det lågintensiva, men konstanta, demokratifientliga agerandet från Ungern och Polen – nu måste även Belarus hanteras.
Landet Belarus, tidigare kallat Vitryssland, hamnade i blickfånget vid förra årets demonstrationer där folket visade sitt missnöje med den auktoritära presidenten Alexandr Lukasjenko. Trots att det huvudsakligen rörde sig om fredliga manifestationer slog regimen tillbaka hårt genom att arrestera, misshandla och fängsla deltagare. Oppositionens nya frontfigur Svetlana Tichanovskaja tog sin tillflykt till grannlandet Litauen. Sedan dess har missnöjesyttringar fortsatt, om än i begränsad omfattning.
Det är mot bakgrund av dessa händelser helgens flygkapning ska ses. På söndagseftermiddagen tvingades ett plan mellan Grekland och Litauen att nödlanda i den belarusiska huvudstaden Minsk, detta på grund av en påstådd bomb på planet. Någon sådan hittades inte. Däremot kunde belarusisk polis lägligt nog gripa en av passagerarna, den regimkritiske journalisten Roman Protasevitj, belarusier som lever i exil i Litauen.
”Det innebär att EU har en besvärlig, men oundviklig, uppgift framför sig – att sätta hårt mot hårt.”Kajsa Kettil
Lukasjenko gav själv order om nedtagningen av planet, som eskorterades till marken av två stridsplan. Förutom att den enskilda händelsen är mycket allvarlig och bör uppfattas som en aggressiv provokation mot Europeiska Unionen – det nedtvingade planet flög mellan två EU-länder – är det illavarslande för framtiden. Journalisten Protasevitj var en av de starka, opinionsbildande rösterna under protestvågen mot regimen, och nu utkristalliseras ett mönster där landets ledare metodiskt hämnas på sina kritiker. Nyligen blev det känt att en annan regimkritiker, Vitold Asjurak, har dött i en straffkoloni, och fler har gått hans öde till mötes.
Budskapet är tydligt: ingen medborgare som ifrågasätter eller har ifrågasatt makten går säker, inte ens utanför landets gränser. Och det innebär att EU har en besvärlig, men oundviklig, uppgift framför sig – att sätta hårt mot hårt. Utan en tydlig markering, verbal såväl som i form av ytterligare sanktioner, kan det tolkas som fritt spelrum att behandla sina egna medborgare hur som helst, även när det förutsätter att EU:s medlemsländer blir brickor i spelet.
Utrikesminister Ann Linde (S) har markerat skarpt och resolut. Även EU:s och Natos främsta företrädare fördömer händelsen samt kräver Protasevitjs frigivning.
Den enade fronten behövs. Den är rentav en förutsättning för att demokratiska fri- och rättigheter i Europa inte ska hotas. Risken finns att Ungern vid veckans toppmöte och utrikesministermöte motsätter sig åtgärder som övriga medlemsländer är överens om, men det blir i så fall bara ytterligare ett bevis på behovet av att sätta ner den demokratiska foten.
EU får inte acceptera att en journalist som rapporterar om sitt lands autoritära styre fängslas, i synnerhet inte när det sker på väg mellan två av unionens medlemsländer. Ett första steg är omedelbara åtgärder så att han friges. Därefter bör EU ta fram en plan för hur Belarus kränkningar av mänskliga rättigheter ska bemötas.
Som sagt: EU prövas. Det är – bland annat – just vid sådana här tillfällen unionen kan visa sig oumbärlig.
