Lars Stjernkvist: Lars Stjernkvist: Dags för S att ändra sig om kungahuset
Jag gick med i ett första maj-tåg för första gången 1976. Väl framme i Motala Folkets park fick jag lyssna till riksdagsledamoten och förre utrikesministern Torsten Nilsson. Sedan dess har jag inte missat ett enda firande och jag har lyssnat och själv förmedlat ungefär samma budskap som jag fick till mig den där första gången.
Det kan förefalla lite tröstlöst. Vän av ordning frågar sig förstås om det är någon mening med att demonstrera när problemen finns kvar efter alla år. Ja, flera av de paroller vi kommer att få höra i år hördes redan 1890, då de allra första demonstrationerna arrangerades.
Samhället är självfallet väldigt annorlunda idag än för 140 år sedan och framför allt väldigt mycket bättre. Vi har fått kortare arbetstid. Rösträtten har funnits i 100 år. Fler får utbilda sig. Vi får tycka vad vi vill. Och så vidare. Samtidigt är kampen mellan olika intressen evig. Värderingarna är tidlösa. Därför är det inte alls märkligt att vi känner igen budskapet och många av parollerna på lördag.
En paroll kommer vi emellertid inte att få se på lördag, den om monarkins avskaffande. Jodå, kravet finns fortfarande kvar i Socialdemokraternas partiprogram. Jag gjorde ett försynt försök att stryka raderna om republik en gång i tiden, men jag hade ingen som helst framgång.
Jag begriper varför det skrevs in när arbetarrörelsen var ung. Kungen var en reell makthavare och försvarare av ett i grunden odemokratiskt samhälle. I dag spelar kungen och kungahuset en helt annan roll.
”Jag gjorde ett försynt försök att stryka raderna om republik en gång i tiden, men jag hade ingen som helst framgång.”Lars Stjernkvist
Jag håller därför med Expressens ledarsida, som i söndags med buller och bång bytte sida i frågan. Kungen är idag en symbol och en oförarglig sådan. Han har ingen reell makt och hela hans auktoritet bygger på att han nogsamt undviker allt som är kontroversiellt. Kungahuset har en stark folklig förankring, och det enda som hotar dess ställning är just oförsiktiga uttalanden. Och eftersom han är oförarglig fungerar han som en sammanhållande kraft i samhället. Kungahusets medlemmar utgör utmärkta ambassadörer för svensk exportindustri.
Ungefär så resonerar Expressen, och jag håller med om allt. Lägg sedan till att det inte är särskilt klokt av partier att ha åsikter som man inte driver. Även om frågan kan förefalla liten, det är aldrig särskilt hälsosamt för trovärdigheten.
Slutligen, det för mig viktigaste skälet; monarkins minskade makt är en stilstudie i socialdemokratisk reformpolitik. Jag blev vänster för att jag ogillar alla orättvisor och all överhöghet. Och jag valde Socialdemokraterna därför att jag tycker att det är bättre att förändra än att krossa det som är fel och förargligt.
Det är fortfarande fel att titlar kan ärvas. Det känns otidsenligt. Med tanke på den nytta kungahuset gör, särskilt i relation till den relativt låga kostnaden, tycker jag att det är dags att även mitt parti accepterar denna rest från en svunnen tid.
Lars Stjernkvist
är före detta kommunpolitiker och partisekreterare för Socialdemokraterna.
