Kvalfyllt val för LO

Intrycket från valrörelsen har annars varit att facket och socialdemokraterna arbetat parallellt, men inte jämsides. LO har förvisso via en stötande annonskampanj propagerat för att göra sig av med alliansen, men vi har inte sett Sahlin och Lundby-Wedin leende sida vid sida.

Annat var det när Mona Sahlin just valts till partiledare våren 2007. Då framstod banden mellan SAP och LO och mellan Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin som mycket täta. Lundy-Wedin var en av Sahlins starkaste förespråkare.

Nu talar Lundby-Wedin om att LO vill vara en från socialdemokraterna fristående organisation. Ett något märkligt uttalande med tanke på att fackförbundet pumpar in 12,5 miljoner i den socialdemokratiska valrörelsen.

Mellan då och nu ligger ett rödgrönt samarbete och en pensionsskandal inom AMF där Wanja Lundby-Wedin var inblandad. Inom vissa LO-förbund finns en tydlig skepsis och rädsla för att Miljöpartiet ska få för stort inflytande över politiken, främst inom arbetsmarknads- och energipolitiken.

Sett till årets valrörelse är banden mellan S och LO på väg att försvagas. Det handlar denna gång inte om någon öppen konflikt likt protesterna mot Göran Perssons nedskärningar i välfärden i mitten av 1990-talet. Snarare ett avståndstagande mellan två parter som har tappat medlemmar och väljare under den gångna mandatperioden.

Enligt Sifo vill fler LO-medlemmar att statsminister Fredrik Reinfeldt sitter kvar på posten (28 procent) än att han byts ut mot Mona Sahlin (25 procent). Det var länge sedan som Socialdemokraterna var det statsbärande partiet dit LO kunde vända sig för att få se sina idéer omvandlas till praktisk politik.

Det borde räcka med att fackförbunden kämpade för arbetstagarnas intressen. Förbindelsen mellan Socialdemokraterna och facket känns alltmer svårförståelig.

Ledarredaktionen