Stig Fredrikson: Krisen i Ukraina gynnar Moskva
Kommer Ryssland att gå till militärt angrepp mot Ukraina igen? Våren 2014 erövrade ju ryska specialförband, maskerade till ”gröna män”, Krim från Ukraina. Strax därefter inleddes kriget i östra Ukraina, med ryskt stöd. Nu stiger spänningen på nytt.
Stig Fredrikson
är före detta utrikeskorrespondent och utrikeskommentator för SVT.
Enligt amerikanska och ukrainska uppgifter har Ryssland koncentrerat minst 100 000 soldater, plus tunga vapen, vid gränsen mot Ukraina. Från västs sida varnas det för en möjlig rysk invasion senare i vinter, med målet att rycka loss Donbass-regionen från Ukraina och kanske till och med få landet Ukraina att falla sönder.
Från Moskva har man svarat att det är Nato som ”hysteriskt piskar upp stämningen”. Ryssland förbehåller sig rätten att svara på det som i själva verket är aggression från västs sida, med närvaro av amerikanska örlogsfartyg i Svarta havet och militärt stöd till Ukraina, heter det från rysk sida.
I all den här ryktesspridningen och osäkerheten om Rysslands avsikter gäller det att hålla några saker i minnet om den ytterste beslutsfattaren i Moskva, Vladimir Putin:
Putin avslöjar aldrig sina planer i förväg. Han gillar att överraska sina motståndare och att agera snabbt och plötsligt. Det lärde han sig redan i kampsporten judo som han har utövat flitigt genom åren.
”Därför gäller det att förhålla sig kallsinnig när Putin säger att det nu gäller att inte förvärra situationen.”Stig Fredrikson
Putin gillar att spela olika roller. Det var det han utbildades till som KGB-agent. Ibland låter han aggressiv och militant när han far ut mot det ondskefulla väst. Ibland är han den kloke och lugnande världspolitikern. När Lukasjenko i Belarus hotar med att stänga av naturgasen till Västeuropa, tar Putin honom i örat och säger att ”det vore oklokt eftersom det skulle strida mot våra leveranskontrakt”. Samtidigt vet alla att Lukasjenko är helt och hållet i händerna på Putin.
Putin förbehåller sig rätten att ljuga när helst det passar hans syften. Han förnekade att det var ryska trupper som erövrade Krim, och han har energiskt förnekat att Ryssland militärt hjälper separatisterna i östra Ukraina, fast Nato har visat upp bevis på motsatsen.
Därför gäller det att förhålla sig kallsinnig när Putin säger att det nu gäller att inte förvärra situationen. För samtidigt som han är angelägen att framstå som den som vill lugna ner läget, anser han sig ha rätt att agera när han bedömer det som nödvändigt.
Putin har på senare tid talat allt oftare om ”röda linjer” som väst inte får överskrida utan att Ryssland tvingas ingripa. Det som är oroande är att Putins definition av de röda linjerna flyttar sig. Tidigare verkade det handla om Nato-medlemskap för Ukraina. Nu tycks det vara västligt stöd för att stärka Ukrainas försvarsmakt och västlig marin närvaro i Svarta havet som Putin definierar som någonting oacceptabelt för Ryssland.
Kanske handlar det i slutändan om att Ryssland tills vidare vill hålla väst i ovisshet om vad som ska hända. Spänningen skapar instabilitet, och det anses gynna Moskva. Den tilltagande krisen kring Ukraina, med Nato som ansvarigt, har också inrikespolitiska fördelar för den ryska ledningen. Det tar bort uppmärksamhet från akuta problem som att coronapandemin i Ryssland är värre än någonsin, att ryssarnas levnadsstandard sjunker och att förtrycket mot det ryska civilsamhället blir allt brutalare.
