Kajsa Kettil: Kriminella unga vuxna förtjänar inte straffrabatt

”Det är nästan pinsamt att säga att man är boråsare.”

Så beskriver mamman till tioåringen som tvingades bevittna en skjutning mitt i ett bostadsområde i Borås sin nuvarande känsla för hemstaden. I BT (18/10) berättar hon om dagen då hennes dotter hamnade mitt i skottelden. Flickan, som under den dramatiska händelsen stod tryckt mot en husvägg, klarade sig.

Men det gör inte alla. Svenskarna har blivit vana vid rapporteringar om gängrelaterade skjutningar, även vid sådana med dödlig utgång. Det är en förfärande utveckling, men det är desto mer oroväckande att gränsen successivt förflyttas för vad som får oss att höja på ögonbrynen. Det är dessvärre inte längre ovanligt att skotten träffar både vuxna och barn som inte har något med uppgörelsen att göra, utan som bara råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle.

Alla är överens om att trenden måste brytas. Det är därför logiskt ur ett strategiskt perspektiv att partierna nu tävlar om vem som har den bästa kriminalpolitiken.

Här har Moderaterna och Liberalerna ett tydligt försprång; partierna har sedan länge insett att medborgarnas frihet inte bara handlar om möjligheten att göra individuella val, utan även om rätten att slippa utsättas för brott. Nu ser de ut att få sällskap av partier på andra sidan mitten. Lite yrvaket har även den S-ledda regeringen nu insett att något måste göras. Det är dock oklart hur mycket av omsvängningen som beror på oro över att väljarna ska attraheras av de borgerliga partiernas kriminalpolitik, och hur mycket som är en följd av äkta krismedvetenhet hos S.

I somras föreslog regeringen att straffreduktionen för personer i åldern 18-20 år – den så kallade straffrabatten – tas bort vid vissa allvarliga brott som exempelvis rån, våldtäkt, grov misshandel och grovt vapenbrott. Det var en konsekvens av regeringens och samarbetspartiernas 34-punktsprogram mot gängkriminalitet, som fastslagit att straffrabatten skulle tas bort vid upprepad, grov brottslighet som kan leda till minst ett års fängelse. Nyligen gick regeringen vidare med propositionen. Och även om det slutgiltiga förslaget gick längre än de 34 punkterna får resultatet sammanfattas som otillräckligt men trots allt en bra början.

Med mindre än ett år till valet vill partierna belysa sina oenigheter för att visa på det egna partiets förträfflighet. Men med tanke på Moderaternas vilja att samarbeta med alla likasinnade, och Socialdemokraternas nya, tuffare inriktning i kriminalpolitiken, finns det förutsättningar för reformer som på riktigt bromsar gängvåldet. Det kräver att ett liv som gängkriminell blir så krångligt att unga killar i förorten hellre avstår. Naivt? Kanske. Omöjligt? Förhoppningsvis inte.

Om det ens ska vara möjligt behövs förändringar på många håll. Några av dessa handlar om färre vapen, minskad nyrekrytering och slopad straffrabatt för unga. BT:s genomgång av vapnen i Borås visar att flera av de personer som har dömts för grovt vapenbrott det senaste året har varit 20 år eller yngre och därmed i den ålderskategori som omfattas av den nuvarande straffrabatten. Polisens bedömning är att unga medlemmar i de kriminella nätverken utnyttjas just på grund av sin låga ålder.

Borås problem har förvärrats under flera år. En utblick i landet visar dock att det kan ske snabbare. Linköping är en av de tidigare relativt lugna städer där gängvåldet har börjat få fäste. I ett längre reportage i Svenska Dagbladet beskriver bland andra polis, socialtjänst, politiker och privatpersoner hur delar av den annars välmående universitetsstaden präglas av rädsla. (SvD 17/10)

Det kommer att ta lång tid att bryta ner gängens strukturer och nyrekrytering. Här har långsiktiga, förebyggande insatser en viktig roll. Men för att stoppa det eskalerande våldet här och nu måste statens budskap vara tydligt: En myndig, ung person som begår ett grovt brott ska få ett lika högt straff som alla andra vuxna.