Klimatet inte bara statens ansvar

Det handlar om den första planen någonsin i sitt slag, och den tyngsta delen handlar just om att klimatarbetet ska finnas med överallt. Bland annat föreslås att en utredning ska se över all relevant nuvarande lagstiftning för att inget ska gå på tvärs med miljöpolitiken. Och visst är det viktigt att olika lagar inte direkt motarbetar varandra. Men det förutsätter också att klimatpolitiska hänsynstaganden är faktabaserade, och inte politiskt färgade.

Att alla politikområden ska sträva åt samma håll bör dessutom bli en läxa för regeringen. I sin klimatpolitik har den ofta förespråkat ineffektiva åtgärder som klimatklivet, motarbetat effektiva sådana som kärnkraften, samt straffbeskattat vissa färdmedel men struntat i andra.

Bekymmersamt med handlingsplanen är att den slår fast att klimatpåverkan ska analyseras för alla relevanta politiska förslag, och att offentliga upphandlingar måste styra mot miljömålen. Att ta sådana hänsyn är rimligt, då det är just relevant. Men att slå fast det i handlingsplanen riskerar att leda till att utredningsresurser slösas på att klämma in en indirekt och avlägsen klimatanalys. Och att det inte längre blir den som bäst uppfyller de relevanta upphandlingskraven, utan den som har resurser att ta mest hänsyn till miljömålen, som vinner upphandlingar.

Även om det i handlingsplanen står att klimathänsyn ska tas när det är relevant finns det en stor risk att skrivelsen övertolkas. Att ta relevant hänsyn till klimatpåverkan i utredningar och upphandlingar ska redan vara en självklarhet – liksom andra viktiga konsekvenser för samhället.

Att som nu särbehandla klimatet kan i stället leda till att andra viktiga frågor trängs undan – i synnerhet frågor som ingen annan kan ta tag i och som därför är avhängiga regeringens uppmärksamhet. Det gäller till exempel rättsväsende, försvar och migration, som också skulle må bra av varsin tydlig handlingsplan.

På sin pressträff förtydligade Lövin att det minsann inte bara är en miljö- och klimatminister som ska klara det här, syftandes på att hela samhället måste hjälpas åt. Men med den föreslagna handlingsplanen ger regeringen, samt C och L, onekligen intrycket att staten måste in och peta i alla frågor på alla nivåer för att minska vår negativa klimatpåverkan.

Faktum är dock att miljö- och klimatarbetet inte är och aldrig kan bli helt avhängigt staten. Regeringens resurser är dessutom begränsade, och den bör därför inte ta på sig nästan hela ansvaret. Mer utrymme kan lämnas åt de aktörer och personer som inte behöver Lövins klimatpiska i ryggen för att minska utsläppen.