Mathias Bred: Kina – det befästa ålderdomshemmet
Befolkningsfrågan diskuteras just nu över hela världen. I många länder vänder födelsetalen nedåt snabbare än beräknat. Hur ska välfärden säkras när den åldrade delen av befolkningen blir större och den arbetande delen mindre? Problemet är globalt – men allra störst i Kina.
Mathias Bred
är politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån.
År 2022 var första gången sedan kulturrevolutionens år som antalet döda kineser var större än antalet födda. Och i fjol minskade den totala befolkningen i Kina med mer än två miljoner människor.
Det vi ser är konsekvenserna av den policy Kina hade från 1970-talet för att hejda befolkningsökningen. Som regel fick varje familj då ha högst ett barn. Oroade över snabbt sjunkande födslotal bytte myndigheterna år 2016 till att rekommendera tre barn per familj. Men omläggningen av politiken kom för sent. Den ännu barnalstrande generationen är för liten för att kunna kompensera för de kullar som passerat fertil ålder.
Därtill har Kina ett alldeles eget problem: nämligen överskott på män. Många kinesiska familjer som bara fick ha ett barn var angelägna om att det skulle vara en pojke. Det märks i statistiken. Bland kineser födda i början av 2000-talet går det runt 115 pojkar per 100 flickor. Att öka nativiteten hade varit enklare om det i stället hade funnits fler kvinnor än män – som i Europa efter andra världskriget. Demografer menar att det nu är omöjligt för Kina att hejda befolkningsminskningen.
Redan vid nästa sekelskifte beräknas den kinesiska befolkningen ha halverats. Men problemen börjar redan nu. År för år förlorar Kina sina två stora fördelar som industrination: massan av arbetskraft och massan av konsumenter. Samtidigt växer andelen äldre som behöver försörjas.
På samma gång har tillväxten saktat av och kinesiska reallöner står still eller till och med minskar. I bakgrunden finns en bubbla på bostadsmarknaden som påverkar många familjer som flyttat till städerna.
”Frågan är vad som kommer hända med de kinesiska supermaktsambitionerna givet den demografiska utvecklingen”Mathias Bred
Samtidigt som den ekonomiska ekvationen blir alltmer ohållbar satsar Kina rekordmycket pengar på upprustning. Med närmare 300 miljarder dollar om året spenderar den kinesiska regimen mer än tre gånger så mycket pengar på krigsmakten som Ryssland gör under brinnande krig. Rysslands president Vladimir Putin har fördubblat försvarsutgifterna sedan början av 2000-talet. Under samma period har Kina femdubblat sina.
Frågan är vad som kommer hända med de kinesiska supermaktsambitionerna givet den demografiska utvecklingen. Till saken hör också att den socialistiska diktaturen inte har några sociala skyddsnät att tala om. Den som åldras utan anhöriga i Kina har anledning att känna oro.
Kommer folket kräva att regimen slutar rusta och i stället satsar på ekonomin och på de äldre? Eller kommer kommunistpartiets ordförande Xi Jingping få bråttom att infria sina ambitioner? Kommer han försöka ta Taiwan innan hans korthus faller ihop?
