Kajsa Kettil: Försvara unionen – och frihandeln – von der Leyen
Det var en segerviss och optimistisk Ursula von der Leyen som på onsdagen äntrade talarstolen i parlamentet i Strasbourg. Och det är onekligen roligare att vara kommissionsordförande hösten 2021 än för ett år sedan när pandemin drog som en löpeld över världen och inget vaccin ännu fanns klart.
Under det ovanligt långa – över en timme – årliga talet om unionens tillstånd och kommande arbete skiftade von der Leyen ledigt mellan engelska, franska, tyska och även lite italienska, som för att betona gemenskapen och enigheten mellan medlemsländerna.
Den gemenskapen är lika viktig i dag som under unionens barndom för 70 år sedan, och det går bara att spekulera i hur många krig och konflikter vi har sluppit tack vare Europeiska Unionen. När kommissionens ordförande nu presenterar planer på ytterligare samverkan finns det därför anledning att smittas av hennes optimism och framtidstro. Planerna handlar bland annat om en särskild hälsomyndighet som ska hantera framtida pandemier, produktion av halvledare för att hålla igång industrin, utökade klimatsatsningar samt ett mer omfattande försvarssamarbete med en momsfrihet som innebär att det blir billigare för medlemsländerna att köpa försvarsmateriel från andra EU-länder.
Det sistnämnda är kontroversiellt. Och det kommer knappast att landa väl i Sverige, vars handel med försvarsrelaterade varor främst sker med USA. Men frågan är uppseendeväckande även ur ett rent principiellt perspektiv. För det är ju tack vare frihandel vi har välfungerande demokratier som präglas av välstånd och tillväxt. Och det går inte att kritisera andra världsledares beslut om att införa tullar – som Trumps tullar på stål och aluminium 2018 – och sedan göra samma sak själv.
”Och på den fria marknaden finns det plats för produktion av försvarsmateriel även inom EU. Men att gynna den inhemska produktionen på bekostnad av andra länder vore fel väg att gå.”Kajsa Kettil
Syftet med kommissionens industrisatsning är att Europa ska bli så självständigt som möjligt och inte beroende av andra kontinenters välvilja. Situationen med de små men viktiga microchip som kallas halvledare, och som behövs vid tillverkning av allt från mobiltelefoner till datorer och bilar, visar alltför väl hur sårbara vi blir här i väst när importen från Asien inte flyter som den ska. Satsningen på inhemska fabriker som tillverkar halvledarkomponenter kommer därför att gynna de enskilda medlemsländerna som slipper kostsamma stopp och förseningar i industrin, men även resten av världen som då kan köpa de europeiska varorna.
Tanken med försvarsfrågan är att EU ska kunna agera smidigare som en enhet vid insatser som exempelvis Afghanistan, och inte alltid vara hänvisade till Nato och FN. Även detta lär mötas av en del kritik från Sverige. Men ett utökat försvarssamarbete har potential att tjäna unionen väl, inte minst för Sverige som envisas med att inte ansluta sig till Nato. Och på den fria marknaden finns det plats för produktion av försvarsmateriel även inom EU. Men att gynna den inhemska produktionen på bekostnad av andra länder vore fel väg att gå.
Ursula von der Leyen har en viktig uppgift att påminna EU-medborgarna om allt vi har gemensamt, hur vi tacklar utmaningar tillsammans och att framtiden faktiskt är så fri och ljus som vi gör den till. Och hon är rätt kvinna för uppgiften. Men om den lösningsorienterade ivern spiller över i protektionism är unionen på fel väg.
