Per Schlingmann: Kan Sverige bli ett cirkulärt föregångsland?

Vi skulle sannolikt snabbt inse att vi kan använda de jeans vi redan har. Vi kan sälja dem vidare, förädla dem och använda textilmaterialen för att sy nya. Förenklat är detta kärnan i det vi brukar kalla för den cirkulära ekonomin – att vi återbrukar och återanvänder det vi har. Med cirkularitet kan vi konsumera mer (om vi nu skulle vilja det) samtidigt som vi producerar mindre nytt. Och det gäller naturligtvis inte bara jeans och kläder, utan i princip alla fysiska ting.

Den cirkulära ekonomin tror jag kan bidra till lösningen på flera av våra stora utmaningar. Det påskyndar klimatomställningen, samtidigt som den kan leda till ekonomisk tillväxt. Till skillnad från den mer linjära ekonomin (där vi producerar, konsumerar och kasserar) pekar mycket på att den cirkulära ekonomin skapar grund för småföretagande. Se bara på dagens unga som köper second hand, modifierar för att sedan sälja vidare. Entreprenörskap och hantverkskunnande kan frodas.

För några veckor sedan hade jag förmånen att besöka Textilhögskolan i Borås och är det någonstans man verkar ha förstått detta så är det där och i textilbranschen. På område eller område står framtidens cirkulära affärsmodeller i centrum. Och utmaningen är självklar. Hur ställer vi om från det linjära till att tänka att plagg som tillverkas kommer att leva länge och ha många användare och ägare? Och där ett uttjänt plagg blir den en råvara för något nytt.

Sökandet efter nya cirkulära affärsmodeller ser vi nu i bransch efter bransch. Företag på konkurrensutsatta marknader agerar och söker svaren på vad som skapar framgång imorgon. Många testar sig fram och exemplen är många: En optikerkedja öppnar butik som säljer begagnade glasögon, skiduthyrare säljer använda hyrutrustningar, klädbutiker testar att också sälja använda plagg och inom industrin återanvänder man i mycket högre grad material. Innovationstakten är hög och inom exempelvis förpackningsindustrin utvecklas nya material som möjliggör ökad återanvändning.

Vad betyder detta då för politiken? Lyssnar man in den politiska debatten skulle man kunna dra slutsatsen: mycket litet. Men, jag är övertygad om att tongångarna kommer att förändras. I det cirkulära finns stora möjligheter för ett land som Sverige. Här finns utrymme för politiken att flytta fram sina positioner med en positiv agenda för Sverige. Borde vi kanske ha ambitionen att bli ett cirkulärt föregångsland? Det skulle ge oss chansen att kombinera fortsatt välstånd med att kunna möta behovet av klimatomställningen. Det skulle också ge oss en chans att vända utvecklingen av storskalig strukturomvandling mot mer av småskalighet och entreprenörskap.

Vad skulle politiken kunna göra? Det grundläggande är att den kan börja med att formulera en tydlig politisk ambition och låta det bli en bärande del av den politiska strategin. Det politiska ledarskapet kan spänna bågen och inspirera andra att följa efter. Den offentliga sektorns verksamhet kan bli föregångare i upphandlingar och skapa efterfrågan, inte minst lokalt. Eftersom innovation och entreprenörskap är grunden bör det naturligtvis stimuleras. Och sist måste vi våga använda skattevapnet. Det vore spännande med en rejäl grön cirkulär skatteväxling där skatten sänks på företagande och arbete. Vissa riktade skattesänkningar skulle kunna få fart på utvecklingen, exempelvis på reparationer, återbrukshantverk och andra verksamheter som stödjer en utveckling mot cirkularitet. När nya material är högre beskattade än använda kommer fler att se värdet i att återanvändning och återbruk.

Mitt i de kriser vi befinner oss i skulle detta kunna bli en positiv politisk strategi för hur vi kan ta oss vinnande ur krisen. Med inflation, lågkonjunktur och svårigheter att få tag på råvaror ökar incitamenten att använda det vi faktiskt har.