Kajsa Kettil: Kajsa Kettil: Fredspriset – en nödvändig markering mot Putin och Duterte

– Vi var nominerade men det här var så mycket bättre!

Det var en påtagligt rörd Erik Halkjaer som på fredagsförmiddagen tog emot nyheten att journalisterna Maria Ressa och Dmitry Muratov tilldelas Nobels fredspris. (SVT 8/10) Och detta trots att hans egen organisation – Reportrar utan gränser, där han själv är Sverigeordförande – fanns bland de förhandstippade att kamma hem priset.

Många spekulerade i förväg om att Nobelkommittén i år skulle uppmärksamma just mediers möjlighet att verka världen över, och Reportrar utan gränser hade varit ett logiskt val. Samtidigt innebär utnämningen av två specifika journalister att pressen ökar på de auktoritära ledarna där de verkar; Vladimir Putin i Ryssland och Rodrigo Duterte i Filippinerna. Gemensamt för länderna är att de har gått i en alltmer auktoritär riktning, med allt mindre möjligheter för människor att säga vad de tycker och för medier att rapportera oberoende.

Den undersökande journalisten Maria Ressa har bland annat bidragit till att synliggöra desinformation i Filippinerna, och Dmitry Muratov har som chefredaktör för Rysslands mest oberoende tidning Novaja Gazeta oupphörligt fortsatt att kämpa för det fria ordet.

Ressas arbete har uppmärksammats internationellt, och förra året var hon inbjuden som huvudtalare på föreningen Grävande journalisters konferens i Borås. På grund av pandemin blev seminariet digitalt, och Maria Ressas medverkan inspirerade många av oss deltagande journalister.

Både Ressa och Muratov har verkat under konstant hot, men stärkta av sin övertygelse att utan yttrande- och pressfrihet finns det ingen chans till demokrati.

En av de övriga förhandstippade – Maria Tsichanovskaja – skulle också ha varit en värdig vinnare. Som oppositionsledare i Belarus, numera i fängelse, bidrar hon till att uppmärksamma diktaturen Belarus förtryck av sitt eget folk, mitt i det fredliga Europa. Men genom att fokus hamnar på avsaknaden av pressfrihet i grannlandet Ryssland kan även Belarus gynnas, eftersom den belarusiske diktatorn Alexandr Lukasjenko står i beroendeställning till Putin.

Återstår att se hur de auktoritära regimerna Ryssland och Filippinerna reagerar på nyheten. Det vore naivt att tro att fredspriset omgående vänder den negativa trenden i deras respektive länder. Men om omvärlden tiger still sänder det signalen att det är fritt fram att köra över demokratiska värden.

Det går lätt att föreställa sig hur macho-Putin rycker på axlarna och visar sin karaktäristiska, sarkastiska uppsyn för kamerorna. Hans Ryssland är dock mer beroende av väst än han vill ge sken av, så politiska markeringar som fredspriset kan ge effekt åtminstone på längre sikt.

Utnämningarna av Ressa och Muratov är dynamit, men dessvärre nödvändig sådan.