Jordbruket levererar i kris
Har vi mat i kris? Sedan pandemin bröt ut i våras har frågan om svensk livsmedelsförsörjning aktualiserats. Men trots att hela samhället har påverkats av krisen har stora delar av jordbruket stått pall. En ny prognos från Lantmännen visar på vi kan räkna med en normalskörd för spannmål i år.
Enligt Sofia Karlsson, ordförande för Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) Västra Götaland, syns samma motståndskraft bland lantbrukarna på regional nivå. Det som har förändrats är prisbilden där man kan se en mindre efterfrågan på maltkorn på grund av minskat öldrickande. Istället har fler lantbrukare ställt om för ökad havreproduktion som en följd av en större efterfrågan på olika havreprodukter.
Särskilt gynnsamt är det för Västra Götaland som redan står för en stor del av svensk havreproduktion. Till exempel kan man nu byta ut ris importerat från Thailand med havreris från Västgötaslätten.
Men redan innan krisen var Sverige bara självförsörjande vad gäller socker, morötter och spannmål. Som ungdomsorganisationen till LRF så passande sammanfattade i en debattartikel på Aftonbladet 22/5-18: “Morotskaka - det enda vi har om det blir krig.”.
I en Sifoundersökning 24/6 visade det sig att sex av tio svenskar under pandemin fått minskat förtroende för att svensk livsmedelsproduktion räcker för hela befolkningen i kris. Kanske blev de stundom tomma hyllorna i matvarubutiken en tankeställare om att maten faktiskt kan sina. Den globala livsmedelshandeln har distanserat konsumenten från det lokala jordbruket vilket har skapat en oförståelse för hur maten går från jord till bord. Och för gemene man har uppmaningen om att välja svenska råvaror börjat likna en hemkunskapsklyscha som saknar verklighetsförankring. Men det är en chimär att svenskt jordbruk har en förutsättningslös existens- tvärtemot krävs det ömsesidiga insatser.
Det svenska jordbruket har uppvisat en pandemiresistens och en förmåga att ställa om efter behov. Men det riktiga hotet ligger i när människor slutar välja svensk mat.
Att stötta svenskt jordbruk är mer än en patriotisk gest. Att välja ”härodlat” är att se till att vi har mätta magar även i nästa kris.
