Margit Silberstein: Jag undrar vad som rör sig i huvudet på Fallenkvist
Ordet vandel har gjort comeback i det svenska språkbruket. Sverigedemokraten Rebecka Fallenkvist tycks ha ambitionen att även ge den närbesläktade glosan ”sedeslöshet” en ny chans. Av alla döda och levande människor här i världen kopplar hon ihop den med Anne Frank. Vad rör sig i huvudet på Rebecka Fallenkvist?
Margit Silberstein
är journalist och författare med en bakgrund som bland annat inrikespolitisk kommentator på SVT.
När det stod klart att Sverigedemokraterna gjort succé i årets riksdagsval intervjuades en bokstavligt talat segerrusig Fallenkvist om sina känslor inför valresultatet. ”Helg seger” utbrast hon och sträckte upp en arm. I efterhand förnekade hon att det hade med Hitlers stridsrop Sieg heil, Hell seger, att göra. Den slående likheten var alltså en slump, ett skämt.
Nästa gång Rebecka Fallenkvist drogs till rampljuset gav hon sig på Anne Frank. När det gäller den holländska flickan, som tillsammans med sin familj gömde sig i en lägenhet i Amsterdam i ett desperat försök att undkomma deportation till något dödsläger, är jag absolut inte objektiv.
Som ung läste jag dagboken om och om igen, jag identifierade mig med Anne Frank, hon var min själsfrände, och jag önskade så innerligt att hon varit i livet. Plötsligt utan förvarning faller Rebecka Fallenkvists dom över Annes dagbok, en av världens mest lästa böcker. Domen lyder att Anne var kåtheten själv. Och sedeslös. Jag slår upp i synonymordboken och finner, syndig, omoralisk, lösaktig, lättsinnig med mera. Dålig vandel med andra ord.
Om man vill vara överseende kan man tänka att helg seger var en gång, att en gång är ingen gång. Men två gånger, och det andra tillfället handlade om Anne Frank. Vad gör jag med mitt raseri? Jag twittrar. Kanske inte det mest konstruktiva sättet att kanalisera sin ilska, men det blev så.
Jag skrev på Twitter att om Anne Frank levt i Sverige idag hade hon väl riskerat utvisning på grund av bristande vandel i enlighet med den nya migrationspolitiken. Tweeten avslutade jag med att Anne Frank mördades i Bergen-Belsen 1945. Jag tillrättavisades av Fallenkvists stödtrupper, som gick till attack: Anne dog av tyfus, hon mördades inte. Rätt ska vara rätt. En fläcktyfusepidemi hade nämligen utbrutit i Bergen-Belsen. Från januari till mitten av april 1945 dog omkring 35 000 fångar i fläcktyfus, Anne Frank var en av dem. Det fanns inga möjligheter att bränna eller gräva ner alla döda kroppar. De staplades istället i högar runtom i lägret.
Vad är brottsrubriceringen? Vållande till annans död? Jag trodde att det var mord att stänga in människor i det som kallades tyfusbaracker och låta dem dö?
”Vi får inte vänja oss vid rasism, antisemitism, eller hat mot muslimer.”Margit Silberstein
Rebecka Fallenkvist har försökt förklara sitt omdöme om Anne Frank med att hon ville ”belysa det goda och mänskliga” hos flickan. Jag undrar fortfarande vad som rör sig i huvudet på Rebecka Fallenkvist. Ville hon skoja lite, en sorts skämt att småle åt eller möjligen rycka på axlarna?
Skratta inte med! Vi får inte vänja oss vid rasism, antisemitism, eller hat mot muslimer. Jag tillåter mig att citera den rysk-amerikanska journalisten och författaren, Masha Gessen, som uppmanar oss att bli ursinniga:
”Med tanke på vår benägenhet att normalisera är det viktigt att behålla sin förmåga att bli chockad. Detta innebär att folk kommer att kalla dig oförnuftig och hysterisk, och säga att du överreagerar. Det är inte kul att vara den enda hysteriska personen i lokalen. Var redo.”
