Kajsa Kettil: In i kaklet nu, Kristersson
De flesta som har byggt om hemma vet att det tar tid. Det är så mycket som ska klaffa; hantverkare ska dyka upp, rätt skruvar ska finnas i bygghandeln och underarbetet får inte hetsas fram, för då riskerar hela bygget att rasa.
En projektledare i byggbranschen kan ha det ganska körigt, med andra ord.
Det har Ulf Kristersson fått uppleva den senaste tiden. Efter att i månader ha upprepat mantrat att det på hans sida i politiken finns fyra partier som är överens, är det nu upp till bevis. Hur eniga är de egentligen? Skeptiska röster har höjts både före och efter valet, även på denna ledarsida. För det är helt enkelt inte troligt att Sverigedemokraterna och Liberalerna snabbt och lätt skulle kunna ge tummen upp till såväl de stora frågor som de detaljer som måste redas ut innan det går att snickra ihop ett regeringsunderlag.
När Ulf Kristersson (M) efter två veckors sonderingstid meddelade talmannen att han behöver ytterligare två dagars förhandlingar var det därför ingen överraskning. Det behöver inte heller ses som ett nederlag att han inte har nått hela vägen fram – det kan tvärtom vara ett tecken på att han faktiskt orkar stå emot orimliga krav från främst SD.
För det har legat i Sverigedemokraternas intresse att bromsa förhandlingarna i hopp om att Moderaterna ska bli stressade inför den kommande deadlinen och gå med på mer än planerat. Så ingen höjde på ögonbrynen när just SD för en vecka sedan bröt förhandlarnas tystnad och hävdade att Liberalerna krånglade.
Lyckligtvis finns just Liberalerna med i förhandlingarna som en vakthund mot alltför stort SD-inflytande. Ett renodlat liberalt parti behövs som motvikt till de övriga tre partiernas vilja att banta public service och landets bistånd samt till SD:s bidragspolitik och snåla migrationsambitioner.
”Det behöver inte heller ses som ett nederlag att han inte har nått hela vägen fram.”
Nu tyder mycket på att en statsministeromröstning kan ske på måndag. Det förutsätter att Kristersson träffar de allra sista spikarna före fredagens återrapportering till talmannen, och att talmannen sedan föreslår Ulf Kristersson som statsminister samma dag och därefter bordlägger ärendet på fredagen och lördagen.
Om allt går enligt plan kan en skifteskonselj hos kungen ske på tisdag och den nya regeringen tillträda drygt fem veckor efter riksdagsvalet. Det är ett betydligt raskare förlopp än förra mandatperiodens 134 dagar. Med tanke på omvärldsläget är det angeläget att en ordinarie regering är på plats så snart som möjligt. Samtidigt får det inte ske till vilket pris som helst. För en annan grej med byggprojekt är att de tenderar att bli dyrare än planerat. Frågan är bara hur mycket SD:s stöd har kostat förutom de redan kända ordförandeposterna i riksdagens utskott.
Moderaterna har många goda förslag inte minst på kriminal- och energiområdet som behövs de kommande åren, och att SD accepterar dessa är väntat. Men den tillträdande regeringen – sannolikt bestående av M, KD och L – måste se till att det blir ett stabilt bygge på anständig grund.
Om priset visar sig bli för högt går det alltid att ta in offerter från fler håll. Förutsatt att Magdalena Andersson (S) menar allvar med sin utsträckta hand är hon rimligtvis beredd att släppa fram Ulf Kristersson om alternativet är att Jimmie Åkesson (SD) får diktera villkoren.
Utbud och efterfrågan, det är också ett sätt att hålla oseriösa byggbolag borta från marknaden.
