Hög tid för S att sträcka ut en hand till M
I förra veckan kunde vi läsa i Expressen att det finns socialdemokrater som vill att partiet ska göra en rejäl vänstersväng. Jag tappade inte direkt hakan när jag läste artikeln. Så länge jag kan minnas har det spekulerats om Socialdemokraterna ska gå mer åt höger eller mer åt vänster. Och det finns alltid en Göran Greider eller en Daniel Suhonen som vill ha mer vänsterpolitik.
Lars Stjernkvist
är tidigare partisekreterare för Socialdemokraterna.
Det är bra det. För egen del skulle jag bli både förvånad och frustrerad om inte Socialdemokraterna just nu funderade på hur orättvisorna ska bekämpas och jämlikheten öka. Jag hade blivit djupt bekymrad om inte årets 1 maj-talare hade talat om köerna i sjukvården och andra brister i välfärden. Och jag är övertygad om att Socialdemokraterna kommer att forma en välfärdspolitik som i stort sett alla inom partiet känner sig nöjda med. Det kommer säkert att tolkas som en vänstersväng, men jag ser det snarare som en anpassning efter verkligheten.
Min oro för Socialdemokraterna handlar om något helt annat.
Det behövs inga långrandiga påminnelser om det allvarliga läget. Vår tid präglas av krig och kris, och det svåraste säkerhetspolitiska läget i modern tid. Självfallet tänker jag på Rysslands aggression och våldet i Gaza, men jag tänker också på det allvarliga säkerhetspolitiska läget i Sverige. När gängkriminaliteten sipprar in i polisleden förstår vi att det inte längre är möjligt att tala om något som drabbar några andra. Det är ett systemhotande problem.
Jag är i grunden optimist. Det går att vända utvecklingen, men det kommer att kräva omfattande åtgärder och det kommer att kräva ett stabilt och uthålligt ledarskap. Därför är jag orolig.
Sverige har en regering som just nu är beroende av ett parti som vacklar i frågan om stödet till Ukraina och som spär på konflikterna med vår omvärld. När Ulf Kristersson (M) gör sitt yttersta för att dämpa spänningarna, inte minst med muslimska länder, gör Sverigedemokraterna sitt yttersta för att underblåsa konflikterna.
”För mig är det lika angeläget att partierna tar ett gemensamt ansvar för det inhemska säkerhetsläget.”Lars Stjernkvist
Det är klart att Sverige behöver en opposition och det är fullt förståeligt att Socialdemokraterna pekar på spretigheten i regeringsunderlaget. Men vad vi framför allt behöver är ett socialdemokratiskt parti som sträcker ut en hand, som övertydligt visar att det finns frågor som vi in te har råd att bråka om.
Jo, när det gäller Nato och försvaret finns ett slags borgfred. För mig är det lika angeläget att partierna tar ett gemensamt ansvar för det inhemska säkerhetsläget.
Det är sällan taktiskt klokt för en opposition att sträcka ut handen. Dessutom är jag väl medveten om att Ulf Kristersson (M) inte visat något större intresse för ett bredare samarbete. Trots det, Socialdemokraterna måste göra vad den kan.
Det är inte oviktigt om Socialdemokraterna går åt höger eller vänster, men ännu viktigare är att kliva fram och erbjuda samarbete här och nu.
