Johanna Grönbäck: Hårdare tag, men kanske med helt fel konsekvenser
Den är som en tröttsam tävling i flest och mest repressiva åtgärder, den här valrörelsen. Socialdemokraterna vill möjliggöra för husrannsakan utan misstanke och för telefonavlyssning och dataläsning innan brott har begåtts. När oppositionens ledande parti ska svara är klagomålet inte att det är rättsosäkert, utan att det är för lite. Moderaterna vill dessutom ha visitationszoner där vem som helst inom ett visst område kan få räkna med att muddras av polisen, liksom omvänd bevisbörda för vissa, så man är skyldig till dess motsatsen bevisats. Kristdemokraterna vill ha ett nytt Reva, den insats som sist innebar att personers utseende spelade roll vid polisens insatser.
Johanna Grönbäck
är statsvetare och kommunikationschef på Ratio.
Tagen ska vara så hårda att stämningen blivit auktionsartad. Slutpriset tycks kunna flyttas hur långt bort som helst. Hårdare tag, hårdare! I den budgivningen vinner det parti som tar minst hänsyn till rättsstat och rättigheter. Det partiet finns redan, och landar i senare opinionsmätningar som landets näst största. De pratar om att införa förnedrande straff för unga.
Gängvåldet måste bort. Den målsättningen delas av alla, men betyder inte att alla till buds stående men är rimliga eller ens effektiva för att nå dit. Kanske och ibland, kan de politiska modeåtgärderna hjälpa polisen i dess arbete.
Men bara kanske. Den bristande träffsäkerheten tycks spela mindre roll för politiken. Vad åtgärderna dock, med säkerhet, slår emot är rättssäkerhet, rättigheter och integritet. Förslagen innebär minskat skydd mot godtyckliga ingripanden från staten. Åtgärderna kan därmed medföra konsekvenser i form av minskad tillit till och förtroende för polisen och andra svenska myndigheter. Att man känner mer agg.
Är det värt det – för ett kanske och ett ibland?
Grunden för dagens kriminella gäng finns i den ökande efterfrågan på droger. Det är en miljardindustri. Det kommer därför alltid finnas personer som är beredda att sälja droger. Det är stora pengar som är tillgängliga, också, eller i synnerhet, för människor som annars har det knapert. Det fenomenet ska inte ursäktas, men behöver förstås.
Våldet eskalerar ofta när en framträdande gängaktör frihetsberövas, eftersom det då följer ett maktvakuum, attraktivt för andra att fylla på en narkotikamarknad kontrollerad av de kriminella.
”Är det värt det – för ett kanske och ett ibland?”Johanna Grönbäck
Frågor som behöver hanteras handlar således dels om den akuta hur man stoppar skjutningar nu, dels om hur droghandeln kan bli mindre ekonomiskt lukrativ för våldsverkare och hur man undviker att unga lockas och rekryteras till gängen.
Våldet måste bekämpas av ett starkt rättsväsende, men akuta lösningar får inte underminera polisens långsiktiga förtroende i samhället och bland de ofta unga killar som finns i riskzoner. Idéer om adhd-test och språkkrav för tvååringar som har föreslagits av M respektive L är därför intressanta, om än tveksamma i formuleringar och hittills tänkta utformningar. Den som radikalt vill slå undan benen på gängen skulle kunna föreslå en droglegalisering. Det skulle inte ens vara valrörelsens mest kontroversiella förslag, bara mest avvikande.
