Anela Murguz: Har den svenska strategin verkligen lyckats?
Att Folkhälsomyndighetens generaldirektör Karin Tegmark Wisell är av den uppfattningen är inte förvånande. Till Svenska Dagbladet (20/4) säger hon att en pandemihantering inte kan ändra på de strukturella faktorer som finns i samhället. Det stämmer förvisso, men om strategin går ut på att skydda samhällets sköra grupper och sedan misslyckas på just den punkten – går det påstå att man har lyckats då?
Bakgrunden är en kartläggning som SvD (17/4) gjort av statistik från Socialstyrelsen och Statistiska centralbyrån, SCB. Den visar att pandemin slog särskilt hårt mot äldre och utrikes födda, vilket har uppmärksammats återkommande under pandemin. Däremot visar genomgången att flera av de områden med flest dödsfall i förhållande till folkmängd ligger i välbärgade stadsdelar. Något som hittills inte alls har varit lika känt.
”Kan man då säga att den svenska strategin var framgångsrik? Med tanke på att ett av de initialt uttalade målen var att införa restriktioner för att skydda samhällets allra sköraste är det tveksamt.”
Till exempel är Kungsholmen i Stockholm den plats med flest dödsfall i landet – tio gånger fler dödsfall än rikssnittet. I Göteborg var Fiskebäck hårdast drabbat. Stadsdelen ligger precis vid havet och går knappast att beskriva som ett utanförskapsområde, men har något äldre befolkning än genomsnittet vilket delvis kan förklara de höga dödstalen.
Enligt SvD tycks således andelen äldre och utrikes födda, samt äldreboendenas placering, förklara de höga dödstalen. Exempelvis tenderade områden med stora äldreboenden att vara mer drabbade. Men det gäller bara till viss del. I övrigt ser slumpen ut att ha avgjort huruvida ett område haft hög smittspridning eller inte.
SvD:s granskning tydliggör det faktum att folkhälsan i Sverige är ojämlik, och att äldre, men även utrikes födda, utgör särskilt sårbara grupper vid en pandemi. I Göteborg är det till exempel Bergsjön och Norra Biskopsgården – där befolkningen är något yngre än i Fiskebäck – som toppar listan över flest döda och har gemensamt att det i dessa områden finns en hög andel utrikes födda. Dessutom har tidigare rapporter från Folkhälsomyndigheten visat på ett samband mellan hög utbildning och bättre hälsa, vilket gör det svårt att avfärda sociala faktorers betydelse i sammanhanget.
Kan man då säga att den svenska strategin varit framgångsrik? Tveksamt, med tanke på att ett av de initialt uttalade målen var att införa restriktioner för att skydda samhällets allra sköraste. Två av fem av dem som dog under pandemin bodde på ett äldreboende, enligt SvD:s kartläggning. Och i en av sina delrapporter har Coronakommissionen varit kritisk till att den svenska äldreomsorgen var så pass illa rustad inför en kris.
I stället för att slå sig för brösten för vad som av allt att döma var en strategi som inte höll vad den lovade borde kraften gå till att reparera de brister i välfärden som blivit synligare. Detta för att i nästa kris bättre skydda samhällets sköraste.
