Håll hård koll på miljarderna
Internationella valutafonden, IMF, presenterade under tisdagen en mörk prognos för världsekonomin som antas krympa med tre procent. Detta är allt annat än bara en lärd räkneövning i coronapandemins spår som angår riksbanker, finansministrar och nationalekonomer till höger och vänster. Det är också en varningsflagg, en signal för fara. Ty bakom den mångfald av detaljerade kurvor som går att följa står människor som riskerar fattigdom, utslagning och på sina håll även direkt svält. Men i den välmående och mätta del av världen som kallas eurozonen får inte ens en minskning med 7,5 procent så långtgående konsekvenser som i delar av den afrikanska kontinenten, i Latinamerika eller delar av Asien.
Behövs det, måste den rikare världen ge all hjälp. Kris eller ej, det finns en moralisk plikt som inte upphör bara för att det svänger i konjunkturen.
Europa och USA klarar mycket, men de kalla kårarna infinner sig likafullt. Nedgången är så snabb och så radikal att IMF gör jämförelser med den som förvandlade 1930-talet till de stora omvälvningarnas årtionde.
Sverige spås dock stå sig relativt sett något bättre. Minskningen av BNP antas stanna vid 6,8 procent, vilket dock är det sämsta förväntade utfallet bland de nordiska länderna. Men redan 2021 vänder det och återhämtningen tros närma sig 5,9 procent – väsentligen bättre än Norge som får nöja sig med knappt 3 procents bättre tillväxt.
Mot bakgrund av IMF:s prognoser om vad som blir en relativt kort övergångsperiod mellan djupaste nedgång och snabb återhämtning blir det motiverat med historiskt omfattande offentliga insatser och stöd till företagssektorn. Under tisdagseftermiddagen presenterade regeringen och samarbetspartierna ett antal justeringar av bland annat permitteringsersättningen som är både vettiga och välkomna. Arbetsgivarnas kostnader för löner minskas nu med över 70 procent, samtidigt som arbetstagaren får behålla nästan 90 procent av sin ursprungliga lön. Lägg därtill de nedsatta arbetsgivaravgifterna och upp till 86 procent av den totala lönekostnaden kan lyftas av arbetsgivaren under maj och juni månad.
En sådan räddningsinsats borde göra skillnad.
Det finns ytterligare en moralisk aspekt i sammanhanget som inte ska glömmas bort. Alla kan göra fel med papper och blanketter, men fusk med permitteringsstödet förekommer också, vilket finansmarknadsminister Per Bolund (MP) gav uppmärksamhet åt under regeringens pressträff.
Företagen behöver hjälp när konjunkturen störtdyker. När miljarderna rullar allt snabbare gäller det att vårda samhällets insatser. En skarp och effektiv kontroll av hur permitteringsersättningen hanteras är nödvändig. Det får inte finnas några kryphål.
Ty om den förre Scania-direktören Leif Östling hade mage att 2019 undra ”vad fan får jag för skattepengarna?” är det allt annat än övermaga att skattebetalarna ska kunna känna sig trygga med att deras pengar inte hamnar i fel företagarfickor.
