Johanna Grönbäck: Rädda elsparkcyklarna från storföretagen
Minska antalet elsparkcykelföretag, skrev företrädare för elsparkcykelföretagen Voi och Tier i ett synnerligen dåligt förtäckt försök att verka ansvarstagande. Det var på SvD Debatt som man häromveckan taktfullt tillkännagav sin fiffiga insikt.
Elsparkcyklarna kan vara viktiga för transportsystemet i staden, men nu är det dags att staten begränsar antalet företag till ett mindre ”antal ansvarsfulla operatörer”, skrev man och ägnade sedan en ansenlig del av sin text åt att förklara sig själva såsom ansvarsfulla operatörer. I det förra har man rätt, med sparkcyklarna kan människor komma fram snabbt med minimal miljöbelastning. I det senare ger man kompiskapitalismen ett ansikte.
Johanna Grönbäck
är statsvetare och kommunikationschef på Ratio.
De är långt ifrån först med att önska sig fördelar från staten och att kalla dessa konkurrenshämmande åtgärder för allmännytta. Men de är dråpligt uppenbara.
Det betyder visserligen inte att de är ostrategiska. Elsparkcykelföretagen har fått en omfattande opinion emot sig. Inte helt obefogat. Många användare kör och parkerar de L-formade fordonen som om de förskottsbetalade för färdsträckan med sitt förnuft, och för företagen har det dröjt innan lösningar presenterats och testats. Det har fått flera städer, som Stockholm, att införa höga avgifter, andra, som Växjö, att helt förbjuda, och ytterligare några, som Göteborg, att överväga förbud.
De kommunala idéerna, som ibland genomförts tillsammans med elsparkcykelföretagen, för att hantera problemen är ibland rimliga. Ibland desto tossigare, som när det införs zoner med parkeringsförbud på platser till vilka det är särskilt passande att ta en delad elsparkcykel – som vid tågstationer. Och i stället lämnas cyklarna hastigt och till synes lustigt slumpmässigt precis utanför zonen.
Så Voi och Tiers fromma blickar och högtidliga ord om att den fria marknaden från och med dem kan strypas, är ganska smart. Det är politiskt attraktivt att behålla mikromobiliteten, men utan så många aktörer. Inför nästa års val kan det vara precis den mantel av välavvägd handlingskraft en kommunpolitiker letat efter.
”De är långt ifrån först med att önska sig fördelar från staten och att kalla dessa konkurrenshämmande åtgärder för allmännytta. Men de är dråpligt uppenbara.”Johanna Grönbäck
Men problemen med denna kompiskapitalism är många. En hämmad konkurrens, likt den Voi och Tier föreslår, gör det svårare för nya och mindre företag att alls komma med nya lösningar, som kanske vore bättre för klimat och ordning. De etablerade aktörerna får dessutom färre skäl att förbättra sin produkt och affärsmodell, de äger ju marknaden oavsett. Den konkurrens som företagen nu vill strypa är vad som förbättrat elsparkcyklarna så här långt: Efter att ha lärt av egna och andras misstag har företagen på kort tid gjort sina fordon mer robusta, gett dem lägre tyngdpunkt och ökat dess stabilitet.
Det glömde visst Voi och Tier bort. Så dråpligt.
