Johanna Grönbäck: Sådant som SD aldrig kommer att bry sig om
Mycket av det som görs av EU går att kritisera och ifrågasätta. Men att gå så långt som att säga att Sverige bör lämna den union som dagligen ökar vårt välstånd, det skulle bara ett riktigt krösamajaparti göra.
Trots att benen, liksom gumman, började bli till åren kunde de pilla på snabbt när så behövdes. Än snabbare spred sig informationen hon ropade ut till varje person hon mötte. ”Di har fått tyfus på gården i Katthult! Di har fått tyfus!” Snart var Krösamajas förhastade slutsats en sanning i hela Lönneberga.
Krösamajasyndromet – fenomenet där människor eller medier skrämmer upp en opinion till urartade proportioner – är påtagligt även bortom Astrids Lindgrens sagovärld. Kanske allra mest så i riksdagens alldeles egna krösamajaparti. Liksom den krumma gumman levde upp av att få sätta skräck i byn, vinner partier som Sverigedemokraterna stöd genom missnöje – faktiskt, överdrivet eller alls sant gör detsamma. Om detta skriver Hanne Kjöller klokt på ledarplats i DN (19/6).
Nu har Sverigedemokraterna börjat propagera för att Sverige ska lämna EU. I en intervju med Dagens Industri (18/6) säger Jimmie Åkesson att ”vi betalar ofantligt mycket pengar och får ofantligt lite tillbaka”. Påståendet är slött och insiktslöst, men inte nödvändigtvis otaktiskt.
I direkta betalningar till och från EU har Sverige betalat mer i medlemsavgift och liknande än vi fått tillbaka i jordbruksstöd och andra bidrag och system. Men vinsten med EU, vilket Åkesson förstås är väl medveten om men ignorant inför, finns inte i bidragen. Vinsten finns i EU:s fyra friheter för varor, tjänster, personer och kapital samt den institutionella konkurrensen. Dessa bitar är viktiga för EU, men framför allt för ett litet exportberoende land som Sverige.
Sedan Sverige blev medlem i EU har den svenska utrikeshandeln ökat rejält. I dag sker 75 procent av svenska företags handel med övriga Europa. Varorna har blivit fler och billigare. Genom EU förhandlas i sin tur handelsavtal med en rad andra länder, vilket öppnar upp en marknad större och gynnsammare än Sverige på egen hand hade kunnat nå. Härigenom ger EU grund för enskilda medlemsländers ökade skatteintäkter och, än viktigare, ökade välstånd. Tillgången till den inre marknaden har inneburit att svensk BNP har ökat med 1,5 procent. Men det låtsas Åkesson och SD inte om.
En majoritet av svenskarna är, enligt SCB, i huvudsak för det svenska EU-medlemskapet. Det har fått en del tyckare att vifta bort SD:s förslag som otaktiskt och ogenomförbart. Då glömmer man bort vad det är som får Krösamaja att leva upp.
Nackdelarna med EU är många och enkla att peka på. Fördelarna är fler och större – men svårare att ta på. Läget för ett krösamajaparti att ropa tyfus är perfekt.
För SD finns det en global anti-globaliseringsvåg att följa med i och sprida. Det har på sina håll blivit lite fåfängt trendigt att ifrågasätta frihandel och internationellt utbyte. Många drömmer med ett romantiskt skimmer om ett kollektivistiskt folkhem som bryter med globaliseringens många och snabba förändringar. Varför skulle SD inte ta sin chans att elda på den opinionen? Varför skulle SD bry sig om Sveriges välstånd när de kan skapa opinion för sin politik och vinna väljarstöd?
Det skulle ju inte vara första gången partiet är lika skamlöst som vilseledande.
