Annons

Anela Murguz: Gör det lättare att sluta vara kriminell

I somras blev det klart att Borås inrättar en avhopparverksamhet för gängkriminella. Det hade varit önskvärt om ett sådant alternativ fanns på plats redan när de första gränserna började passeras för drygt åtta år sedan, men det är bättre sent än aldrig.
Anela MurguzSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 15 oktober 2021
Anela Murguz
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Utmärkt att fler gängkriminella vill lämna sin livsstil.
Utmärkt att fler gängkriminella vill lämna sin livsstil.Foto: Anton Hedberg

I Stockholm märker man ett ökat intresse för att lämna det kriminella livet bakom sig. På bara ett år har antalet avhoppare ökat från ett 20-tal till cirka 80 personer, enligt polisregion Stockholms avhopparsamordnare Hampus Johannesson. Till DN (8/10) betonar han dock att det förutsätter att kommunerna inkluderar polisen i arbetet och att de organisationer som kommuner anlitar är seriösa. Han pekar bland annat på den naivitet som funnits då kommuner betalat insatser för personer som fortfarande varit kvar i kriminalitet.

Just det sistnämnda har Borås dessvärre en historia av. BT kunde förra året närmare avslöja hur Borås stads omtalade projekt på Hässleholmen, som skulle erbjuda sociala insatser åt tidigare kriminella, i praktiken fungerade om en rekryteringsbas för fortsatt kriminalitet. Huvudproblemet var just förekomsten av oseriösa aktörer och att polisen hölls utanför.

”Men lika mycket är det en fråga om individuellt ansvar. Ingen människa föds eller förvandlas till kriminell – det är en livsstil man väljer.”
Anela Murguz
Annons

Men läget är ett annat nu. Det är viktigt att betona att projektet visserligen hade ett högt pris, men att det också ser ut att vara en sorglig parentes i stadens arbete mot den organiserade brottsligheten. Den ökade polisnärvaron i de utsatta områdena, det ambitiösa arbete som Centrum för kunskap och säkerhet (CKS) bedriver och de politiska förslag som presenterats de senaste åren som bland annat gäller avhopparverksamhet, kameraövervakning och dylikt är det yttersta beviset på detta.

Nu ställs tydligare krav på att personer som deltar i avhopparverksamhet bryter med sin kriminella identitet. I medelstora städer som till exempel Linköping har avhopparverksamheten dessutom haft god effekt då fem av sju deltagare lyckats lämna kriminaliteten. Och precis som i Stockholm vill fler hoppa av och kommunen har därför valt att utöka sin verksamhet.

Gängbrottsligheten och de våldsamma yttringar som kommer med den är ett samhällsproblem som bottnar i många ändar. Det behövs lika många förebyggande insatser som reaktiva sådana och lika många sociala insatser som skärpta straff. Dessutom kan fler regeringar än den nuvarande lastas för utvecklingen. Men lika mycket är det en fråga om individuellt ansvar. Ingen människa föds eller förvandlas till kriminell – det är en livsstil man väljer.

Man kan dock också välja att bryta med den livsstilen, vilket fler och fler gängkriminella lyckligtvis vill. När de tagit det steget behövs ett samhälle som ställer tydliga krav och erbjuder hjälp i den mån det är möjligt. Samtidigt är avhopparverksamheter dyra; 1 000 till 4 000 kronor per dygn, enligt DN:s artikel.

Det är kostsamt, men helt klart mer värt än att ha en massa kriminella på gatan. Det borde dock påminna beslutsfattare om att en betydligt billigare insats är att inte snåla på samhällets grundfunktioner och att ställa tydliga krav och förväntningar på sina medborgare. Med rättigheter kommer också en rad skyldigheter.

Annons
Annons
Annons
Annons