Kajsa Kettil: Ge barnen mer ful och hemsk läsning

”De är fula, de är hemska, de är herr och fru Slusk!”

Först avvaktade jag med att ge mig in i debatten om censur av barnlitteratur. Mer politiska ledarämnen brådskade och hamnade före i kön. Det blev Nato, koranbränningar, småföretagande, Ukraina och integration. Men citatet ovan slutar inte att förfölja mig.

Det är en rad ur en låt som ett av mina barn skapade under mellanstadiets slukarålder. Efter att ha ratat många av de böcker hennes mamma envisas med att placera strategiskt på sängbordet – i hopp om att de kan konkurrera med mobilen och ipaden – sade det plötsligt klick! Dottern föll pladask för Roald Dahl. Först var det den duktiga flickan Matilda som fångade hennes uppmärksamhet, sedan gick hon över till ”Kalle och chokladfabriken”, ”Stora Vänliga Jätten” och ”James och jättepersikan”. Gemensamt för de olika berättelserna är den rappa dialogen, de halvgalna äventyren och de färgstarka karaktärerna. Matildas föräldrar är både korkade och ointresserade av sin begåvade dotter. Herr och fru Slusk beskrivs som ”ett par otäcka och elaka gamla sluskar”. För att läsaren verkligen ska förstå visas en bild på fru Slusk med uppmaningen ”Ta en titt på henne. Har ni någonsin sett en kvinna med ett sådant fult ansikte förr? Det betvivlar jag.”

Det finns något både humoristiskt och kittlande med hur Roald Dahl levandegör sina karaktärer, något som förstärks av de svartvita illustrationerna som ibland ger intrycket av att ha rafsats ner i all hast.

Det är kort sagt varken tillrättalagt eller särskilt politiskt korrekt. Och många barn tycker om det!

Vuxna också för den delen. Familjens Dahl-entusiast och jag har åkt iväg på tu man hand för att se barnmusikalen Matilda på Malmö opera, hon har ritat karaktärerna och skrivit bokrecensioner. Och så var det låten, ja. Den spontankomponerades en dag framför pianot, och med hjälp av en lyhörd pianolärare fanns snart en uppsättning noter som gjorde att det liksom kändes som på riktigt.

Som ni märker har mycket kreativitet fötts tack vare just detta författarskap, och exemplen ovan är knappast de enda bland barn i olika länder. Men det kan vara på väg att ändras. Nyligen uppmärksammades att nyutgåvor av Roald Dahls böcker på engelska och norska ska anpassas för att bli mer moderna och inkluderande. Det betyder att August Glupsk i ”Kalle och chokladfabriken” inte benämns som ”tjock” utan ”enorm”, och att fru Slusk kallas ”otäck” i stället för ”ful”. Det verkar inte spela någon roll att hennes utseende beror på att hon har tänkt fula tankar, och att boken i denna del har en moralisk aspekt. Förändringarna försvaras av upphovsrättsföretaget The Roald Dahl story company med argument som att det inför nya upplagor är inte är ovanligt att gå igenom språkbruket och uppdatera detaljer.

Det har bolaget visserligen rätt i. Till avdelningen lämpliga ändringar hör exempelvis att Pippi Långstrumps pappa i en nyutgåva beskrivs som ”söderhavskung” i stället för ett ord som i dagens kontext är mycket rasistiskt.

Men i fallet med Dahl-böckerna handlar det inte om att finjustera detaljer, utan om att hyvla bort det karaktäristiska som sticker ut och lockar.

Vi kan knappast ändra på britternas nyutgåvor. Det vi däremot kan göra är att hindra det politiskt korrekta och slätstrukna att smittas till barnlitteratur på svenska.

Undersökning efter undersökning visar att svenska barn läser mindre, sämre och sällan frivilligt. Om böcker ens ska ha en chans att få barn och ungdomar att logga ut från Tiktok och Snapchat måste de få vara även fula, hemska och alldeles, alldeles underbara.