Daniel Braw: Gasen hotar EU:s sammanhållning

Hittills har mycket av krishanteringen skett på nationell nivå. Vissa länder har infört pristak, många länder har infört någon typ av statligt stöd till hushållen och ibland också företagen. Storleken på detta stöd varierar – i Sverige motsvarar det mindre än 0,5 procent av BNP, i Italien nästan 3 procent och i Grekland drygt 3,5 procent.

Det finns dock flera problem med detta nationella fokus. Ett är att länder blir ruinerade och att det statliga stödet leder till att användningen inte minskar. I just Italien och Grekland ökade åtgången på gas under första halvåret 2022 jämfört med första halvåret 2021, trots att priserna steg kraftigt. Ett annat är att rikare länder har större möjlighet att kompensera hushåll och företag, och att unionen därmed glider isär ännu mer än vad som redan är fallet. I båda fallen är en risk att länder till slut ger upp och tappar viljan att upprätthålla sanktionerna mot Ryssland.

För ett mer uthålligt och sammanhållet europeiskt gensvar på den ryska gaskrigföringen förordar tankesmedjan Bruegel en ”stor kompromiss”. Den bygger på fyra delar: Alla länder bidrar med all elproduktion de kan, alla länder gör genomgripande ansträngningar att minska efterfrågan, alla länder förbinder sig att upprätthålla handeln länder emellan och alla inriktar sig på att kompensera de mest utsatta konsumenterna.

Det kan tyckas som självklarheter men rymmer både målkonflikter och kontroverser. En sådan är att om man inte ”släpper fram” de höga priserna till konsumenterna, minskar intresset för att spara energi – men om man å andra sidan avstår från exempelvis pristak ökar den ekonomiska otryggheten kraftigt.

En annan utmaning är att länder tvingas ta ansvar för andra länders felgrepp och göra uppoffringar som främst gynnar andra. Tyskland har försatt sig i en synnerligen svår energipolitisk situation som gör att landet i just denna kris är beroende av andras solidaritet.

En tredje fråga är hur långt frivilliga uppoffringar från länder, medborgare och företag räcker. EU-länderna har förbundit sig att frivilligt minska sin efterfrågan på gas med 15 procent under vintern 2022-2023.

Skulle detta inte vara nog finns numera möjlighet för Europeiska rådet att kräva obligatoriska minskningar av efterfrågan i alla länder. ”Denna minskning kommer att säkerställa att det finns tillräckligt med gas för alla, även under vintern”, står det i förordningen.

Hur minskningen mer exakt ska gå till framgår dock inte. Men att det finns en konfliktrisk i att besparingar som inte har gått att genomföra på frivillig väg i medlemsländerna i stället ska genomföras genom krav från EU-nivå behöver man inte vara ett politiskt snille för att observera. Det kommer under vintern att krävas många påminnelser om att söndring är just vad Putin eftersträvar.