Funcke om FRa

Men redan i lucka 15 blev det en halv pudel, visst Säkerhetspolisen ska få beställa signalspaning av FRA men glömt var mantrat ”riv upp, gör om, gör rätt” som upprepades av de rödgröna inför valet.

Men lika mycket uppmärksamhet fick inte det som fanns bakom lucka nummer sex.

Den 6 december överlämnade Datainspektionen sin utredning om hur FRA hanterar den integritetskänsliga information som den samlar in genom att dammsuga vissa kommunikationsstråk. Med automatiska sökmetoder scannar FRA av telefonsamtal, radiosignaler, fax meddelanden, e-post och all övriga kommunikation som passerar Sveriges gränser. Meddelanden som är intressanta tas fram i klartext och analyseras av FRA för att sedan överlämnas till Försvaret, Regeringen eller Regeringskansliet som är de tre myndigheter som i dag har rätt att lägga uppdrag på FRA. Dessa beställningar ska dock först prövas av en domstol.

Även om den hemliga delen av rapporten som överlämnats till regeringen sannolikt innehåller detaljer hur verksamheten sköts går det att ur den öppna delen utläsa att allt inte fungerar som vi har rätt att förvänta oss.

Enligt rapporten har FRA lagt ned ”mycket tid och resurser” för att skapa rutiner som ska minimera intrång i enskildas personliga integritet. Men det har inte räckt till.

FRA har endast rätt att spana mot sådant som utgör ett yttre hot mot landets säkerhet. Någon spaning mot t.ex. datatrafik inom landet eller mellan personer som befinner sig i Sverige får inte ske. Sådan inhemsk trafik ska selekteras bort.

Men det är svårt för att inte säga omöjligt. I dag samsas internationell trafik i samma trådar som den inhemska. Svenssons e-brev till Pettersson löper parallellt med utländska ambassaders rapporter till hemländerna eller för den delen e-brev mellan terrorister.

Här brister det enligt Datainspektionen i ”noggrannhet” och ”inhemsk trafik har också inhämtats av FRA”. Och det kommer att bli än svårare att sortera bort denna trafik eftersom trafikmängden kommer att öka betydligt. FRA:s sökbegrepp är ”mer generella” vid inhämtning av trafikuppgifter (t.ex. vem som kommunicerat med vem) än när det gäller att fånga in meddelanden (innehållet i kommunikationen). Det leder till att FRA genomför en ”omfattande behandling av personuppgifter”. Några garantier för att ”signaler” från inhemsk trafik aldrig inhämtas kan inte ges och risken finns att sådana uppgifter hanteras i upp till ett år hos FRA.

Även om det inte sägs i den öppna redovisningen är det sannolikt att även skyddade samtal som själavårdande samtal, konversation mellan advokater och brottsmisstänkta och mellan uppgiftslämnare och journalister har hamnat i FRA:s finmaskiga garn.

Om sådana meddelanden fångas in ska de förstöras. Undantag görs för själasörjande samtal om det finns ”synnerliga skäl” får FRA spara och analysera dessa meddelanden. Motiveringen till detta undantag finns i regeringens proposition där det heter att det kan förekomma planeringen av terrordåd vid sådana samtal.

Centralt under den heta om FRA-lagen 2008 var att spaningen skulle vara allmän. Endast undantagsvis när det fanns ”synnerliga skäl” skulle den riktas mot enskilda individer. Så har det inte blivit. Enligt rapporten använder FRA sökbegrepp som ”i stor omfattning är direkt hänförliga till viss fysisk person”.

Det är i direkt strid med de intentioner riksdagen mer eller mindre påtvingade regeringen. På samma sätt har regeln att enskilda som varit föremål för spaning ska få reda på det i efterhand inte infriats. Riksdagen beslutade att sådana underrättelse skulle ske inom en månad efter det att signalspaningen avslutats. Om det kunde skada verksamheten fick underrättelsen skjutas upp.

Denna underrättelseskyldighet har med hänvisning till sekretess inte använts en enda gång av FRA. Datainspektionen konstaterar torrt att värdet av denna skyldighet kan ”ifrågasättas”. Vilket får betecknas som ett understatement.

Det finns även frågetecken kring hur kontrollfunktionerna som byggts upp kring signalspaningen fungerar. När lucka åtta öppnades bekräftades att kontrollorganet Statens inspektion för underrättelseverksamheten (SIUN) inte hinner med att utföra kontrollerna enligt intentionerna.

Det har gjorts stor sak av att Säpo inte har rätt att lägga beställningar på FRA. Men det är inte det samma som att de inte fått del av uppgifter FRA fiskat fram. Enligt lagen om signalspaning har FRA möjlighet att delge Säpo och andra myndigheter information som fångas in. Det är rimligt att utreda omfattningen och om den informationsöverföringen tillgodosett Säpos behov innan ytterligare en myndighet ges möjlighet att lägga beställningar hos FRA.

Nu är det bara att vänta på nästa lucköppning när den parlamentariska kommittén som tillsattes för att följa FRA:s arbete lämnar sin rapport.

Nils Funcke

sekreterare i