Kajsa Kettil: Franska nyvalet hotar Europas stabilitet
På måndagsmorgonen vaknade EU-medborgarna till en devis annorlunda union. Samtidigt tyder mycket på att förändringen i parlamentet blir mindre än väntat. Ganska tidigt på valkvällen kunde det konstateras att den kristdemokratiska och konservativa partigruppen EPP, där svenska Moderaterna och Kristdemokraterna ingår, gick framåt. Och valrörelsens stora snackis om ytterhögerns framfart visade sig bara delvis stämma.
Visserligen ökade de nationalistiska och populistiska partierna längst ut på högerkanten i många stora länder som Tyskland, Italien och inte minst Frankrike, men totalt sett mindre än väntat. Effekten blir också marginell eftersom partierna runt mitten även fortsättningsvis kan bilda majoritet trots att både den socialdemokratiska och liberala partigruppen förlorar mandat.
Att maktbalansen förskjutits något högerut innebär att konservativa EPP blir kungamakare med stort inflytande över såväl samarbeten som sakpolitik. Det kan gynna arbetet i Bryssel och Strasbourg (där parlamentet har vissa av sina möten), men bara om EPP stänger dörren till extremhögern och håller kvar blicken mot mitten. De EU-skeptiska, migrationskritiska, klimatförnekande och i vissa fall Rysslandsvurmande populisterna i parlamentet måste ignoreras i den skamvrå på ytterkanten där de hör hemma.
Paradoxalt nog syns en delvis motsatt trend i Norden. I Finland gör Sannfinländarna ett katastrofval, och svenska Sverigedemokraterna backar för första gången i ett val. De dryga 13 procenten blev en chock för partiet, och en stukad Jimmie Åkesson lämnade valvakan utan att vilja ge några intervjuer. Men partiets huvudfråga hamnade ändå i fokus när riksdagsledamoten David Lång fångades på band när han sjöng ”ausländer raus” (”utlänningar ut”). Låten heter egentligen ”L’amour toujours” och är en discoslagdänga från sent 90-tal, men trots att det betyder ”Alltid kärlek” har den i högerextrema kretsar på senare tid fått en ny, främlingsfientlig text. Tidigare i våras spreds klipp där unga tyskar gjorde Hitlerhälsning och skanderade ”Tyskland åt tyskarna, utlänningar ut” till låten.
”De EU-skeptiska, migrationskritiska, klimatförnekande och i vissa fall Rysslandsvurmande populisterna i parlamentet måste ignoreras i den skamvrå på ytterkanten där de hör hemma.”
Detta är naturligtvis Sverigedemokraternas riksdagsledamot David Lång medveten om. Och, oavsett om krishanteringen försöker trycka på Långs överförfriskade tillstånd som en ursäkt, bevisar hans spontansång att åsikten accepteras åtminstone internt i partiet.
Det svenska valresultatet med SD:s tapp får därför ses som en seger för anständigheten.
På kontinenten blåser som tidigare nämnts dock andra vindar.
Marine Le Pens Nationell samlings storseger innebär siffror över 30 procent, dubbelt så mycket som president Emmanuel Macrons liberala parti. Att Macron mötte beskedet genom att utlysa nyval är sannolikt tänkt att uppmana fransmännen att gå samman mot högerextremismen och ge honom ett starkare mandat. Frågan är om det kommer att fungera. Minns när Storbritanniens premiärminister Theresa May utlyste nyval 2017 för att stärka sin ställning inför brexit-förhandlingarna. Det ledde till att hon förlorade majoriteten i parlamentet.
När Macron nu tycks försöka sig på något liknande äventyrar han dock bara inte sitt eget lands, utan hela Europas framtid. Ukrainas självständighet, och i förlängningen hela Europas fred, bygger på ett pålitligt och långsiktigt stöd från EU. Att Nationell samling verkar bli största parti i EU-parlamentet är illa nog – en ökning även i det kommande nyvalet till den franska nationalförsamlingen riskerar att försvaga EU:s enighet i frågan om stöd till Ukraina. För om ett mäktigt land börjar vackla kan det inspirera fler.
En sådan konsekvens av EU-valet skulle drabba hela Europa under längre tid än mandatperiodens fem år.