Kajsa Kettil: Fortsätt stötta Zelenskyj och Ukraina – men glöm inte hjältar som Moldaviens Maia Sandu

Men vad betyder detta stöd egentligen? Mer än de flesta tänker på. I det kortare perspektivet rör det sig om militärt och humanitärt stöd till Ukraina. Vapen, ammunition och annan militär materiel måste fortsätta att skickas. Helst mycket och snabbt. För ju längre kriget pågår, desto större är risken inte bara för dödsoffer, utan även att splittring uppstår inom och mellan länder. Det vore olyckligt.

Därför håller det inte att europeiska stormakter som Tyskland tvekar om vad som ska skänkas. Om Zelenskyj ber om stridsvagnen Leopard 2 och pansarvärnskanonvagnen Marder, gör han det av en anledning. Han bedömer att de skulle göra skillnad, att fordonen skulle förkorta Rysslands olagliga invasion. Och när den tyska regeringens koalitionspartier står oeniga i frågan gynnar det ingen annan än Putinregimen.

Velighet signalerar dessvärre svaghet i det här läget, och svaghet kan bli farligt.

Samma typ av avvaktan syntes hos den förra svenska regeringen under krigets första månader. Några veckor efter Tidöavtalet visade dock den M-ledda regeringen på mer handlingskraft i frågan. Det så kallade vinterpaketet är en bra början, men behöver följas av fler.

Om inspirationen till detta tryter går det att blicka över Atlanten. Under veckan som gått har demokrati och frihet i allmänhet och Ukraina i synnerhet diskuterats flitigt i Washington DC; dels under ett Natomöte, dels under en internationell konferens för borgerlig politik. Där framträdde en bild av en solid, amerikansk övertygelse att Ryssland måste bekämpas.

Uppfattningen finns i kongressen, men även hos den genomsnittliga amerikanen. Enligt opinionsundersökningar syns inga tecken på att inställningen till stöd till Ukraina minskar.

Här bör det tilläggas att ingen kan veta om denna uppfattning består om den ekonomiska krisen fördjupas och det blir ännu svårare för människor att få ihop sin vardag.

Men det är trots allt intressant att solidariteten med Ukraina är så stark i USA. Vad beror då detta engagemang på? Antonia Fernier från International Republican Institute bjöd på en teori under ett samtal hon modererade på torsdagen. Hon lyfte fram att amerikaner ibland kritiseras för att vara svartvita i sin syn på världen, att de delar in allt i ont och gott. Men det är också det som är det vackra med USA, fortsatte hon, för det innebär att de instinktivt reagerar mot mobbning.

En rimlig motfråga blir då hur ungefär hälften av befolkningen har accepterat en ledare som Trump, som ju bevisligen är mobbning personifierad. Med tanke på att det mesta med den mannen är obegripligt får dock frågan förbli obesvarad.

Det står däremot klart att fler länder borde förstå mer på djupet varför vi måste försvara demokratier under attack, och att detta även gäller demokratier i riskzonen. Detta påminde Moldaviens president Maia Sandu om under tidigare nämnda konferens.

Ukrainas lilla grannland befinner sig under stark press av Ryssland på grund av sitt geografiska läge mellan öst och väst samt för närmandet till Nato och EU. Det moldaviska folket har välkomnat många ukrainska flyktingar till sina hem sedan kriget bröt ut, imponerande 700 000 flyktingar i ett land med mindre än hälften så många invånare som Sverige. Det blir av naturliga skäl märkbart. Och med en energikris som kan slå mycket hårt under den kommande vintern ökar dessutom trycket att vika sig för Moskva.

Det gör inte Maia Sandu. Hon vet att om Putin får lillfingret så tar han hela handen. Därför förtjänar hon och hennes landsmän mer stöd från väst. Detta gäller även ett land som Belarus som i praktiken lyder under Putin, och även Taiwan som Kina ser som sitt.

Omvärldens budskap måste vara enat och tydligt: Demokratier kan inte köpas eller stjälas. Den som inte accepterar det kommer tids nog att ångra sig.