Kajsa Kettil: Förstärk den faktiska tryggheten, inte känslan av oro
En mörk park en sen kväll. På ena sidan prasslande träd och bänkar där några gestalter bara halvt kan urskiljas i dunklet. Noll belysning. På andra sidan en trafikerad gata utan trottoar. Inga lediga taxibilar i sikte.
Där befann jag mig för ett par veckor sedan. Efter valvaka på Svenska ambassaden i Berlin under det tyska valet fick jag skicka kollegorna i förväg till restaurangen för att själv skriva klart kvällens ledare, och hamnade därför på efterkälken i nämnda park.
Om jag var orolig? Nej, faktiskt inte. Vaksam däremot, och efter en minuts övervägande ringde jag en familjemedlem som fick hålla mig sällskap i luren under den raska promenaden.
Rent statistiskt löper en ensam kvinna i en park efter mörkrets inbrott inte särskilt stor risk att bli utsatt för något brott, åtminstone inte i Sverige. I stället är det yngre män som oftare blir utsatta. Men att något är ovanligt betyder inte att det aldrig sker. För några veckor sedan överfölls och våldtogs en kvinna vid Annelundsparken i Borås, en plats där många passerar och därmed kan relatera till. Händelsen är fruktansvärd för den drabbade, men påverkar även allmänheten som sannolikt tar omvägar runt parken ett tag framöver.
Det är lurigt att jämföra olika brott, och naturligtvis kan exempelvis en överfallsvåldtäkt och ett rån upplevas kränkande på olika sätt, men statistiken visar ändå att det är skillnad mellan upplevd otrygghet och den faktiska risken att utsättas för brott.
En brottskategori som har blivit allt vanligare är de så kallade förnedrings- eller ungdomsrånen. Offren är ofta unga killar, och nyligen uppmärksammades det att ungdomsrånen har fördubblats under de senaste fem åren. (SR 4/10) Från att mest ha varit ett storstadsfenomen rånas nu unga personer även i andra delar av landet. Ett skräckexempel är Linköping, där anmälningarna har ökat med 700 procent. Inte heller Borås är förskonat – förra året anmäldes 26 rån mot unga – vilket innebär en rejäl ökning. (SR 4/10)
Otryggheten har även gjort sig påmind i samband med de upprepade brotten och incidenterna vid stadens resecentrum, vilket BT har tagit upp både på nyhets- och ledarplats. Stöket har handlat om allt från kaxiga ungdomar som tror att de äger staden till kriminalitet som misshandel och rån.
”Att förstärka människors oro i syfte att utmåla Sverige som ett farligt land att bo i är bara kontraproduktivt.”Kajsa Kettil
Det hör till en stats kärnuppdrag att skydda medborgarna från farliga situationer, och i det här fallet har polisen och Borås stad lyckligtvis hittat gemensamma åtgärder. Mer polisnärvaro i kombination med kameraövervakning och bättre belysning har bidragit till ett ökat lugn.
Det är utmärkt. Men om alla ska ha friheten att röra sig obehindrat i samhället behövs åtgärder på fler ställen och på fler sätt. Och det måste inte alltid vara det offentliga som står bakom satsningarna, det visar ett aktuellt projekt från civilsamhället. Boråsaren Emelie Rosengren har tagit initiativ till gemensamma promenader för tjejer som vill men inte vågar motionera ensamma under mörka kvällar. (BT 4/10) Idén föddes efter att hon noterade att alltfler kvinnor undvek att röra sig ensamma utomhus efter mörkrets inbrott, och till BT säger hon att det här är ett sätt för henne att belysa problemet och samtidigt göra något åt det.
Hon och hennes medmotionärer är inte de enda som känner så här, visar en tidigare undersökning från Brottsförebyggande rådet, Brå. Enligt den avstår 34 procent av boråsarna att gå ut på grund av att de känner sig otrygga.
I veckan presenterades den årliga Nationella trygghetsundersökningen från Brå, och enligt den minskade brott som misshandel, sexualbrott, hot och personrån (förutom ungdomsrån) under pandemiåret 2020. Detsamma gäller känslan av otrygghet ute under sena kvällar; nationellt sett minskade denna oro något under förra året.
Men i takt med att pandemin ebbar ut och restriktioner har lyfts rör sig fler ute igen. Att förstärka människors oro i syfte att utmåla Sverige som ett farligt land att bo i är bara kontraproduktivt. Samtidigt har både män, kvinnor och barn rätt att känna oss så pass trygga att våra liv inte begränsas.
För egen del kom jag efter den sena promenaden fram till en trevlig uteservering där det fanns kända ansikten och god mat. Men så länge vissa inte ens vågar besöka en restaurang kvällstid eller blir överfallna innan de kommer fram måste frågan – och inte bara de mörka parkerna och gatorna – belysas.
