Daniel Braw: Företagen vänder Putin klacken
Att Ryssland skulle invadera Ukraina förutsades långt innan det skedde. Att västvärlden skulle svara med sanktioner var en självklarhet, även om de har kommit att gå längre än vad som inledningsvis bedömdes möjligt. Men att Rysslands invasion av Ukraina skulle föranleda en massflykt av västerländska företag från den ryska marknaden ingick inte i analyserna. Ändå kan effekten inte avskrivas.
Daniel Braw
är fristående utrikesdebattör och fil.dr i historia. Pol. sek. för KD Region Kalmar län.
Listan över företag som har meddelat att de upphör med sin verksamhet i Ryssland är numera mycket lång. På den finns bokningstjänsten Airbnb, sprittillverkaren Diageo, motorcykeltillverkaren Harley-Davidson och lyxvarumärket Prada. Där finns banker, biltillverkare, företag i underhållningsbranschen och medier. Listan över företag som har en betydande exponering i Ryssland och fortfarande finns kvar där är kort och krympande.
Hur kan detta fenomen förklaras? En aspekt är att företag idag är mer påpassade än någonsin. De avkrävs besked och tar oftare ställning i värderingsfrågor – och kriget i Ukraina har i mycket hög grad blivit en sådan. Att bli kvar på den ryska marknaden tolkas som ett uttryck för sympati med presidenten Vladimir Putin och hans krig mot grannlandet.
Ukrainas försvarskamp har också på ett sätt som nog ingen förutsåg mobiliserat världsopinionen. Företag som blir kvar i Ryssland riskerar att bli bojkottade av kunder på andra marknader som är mycket större. Vinsten av att vara kvar i den snabbt krympande ryska ekonomin uppväger inte den potentiella förlusten på andra marknader.
Effekten av denna företagsflykt på rysk inrikespolitik eller på krigets utveckling är naturligtvis omöjlig att isolera från effekterna av alla andra åtgärder. Kanske är den inte så stor. Ett ryskt styre som inte reagerar på de hårda sanktioner som omvärlden har infört, bekymras antagligen inte heller av att vissa varor och tjänster upphör att finnas tillgängliga.
Befolkningen har rimligtvis också större problem än att utbudet av globala varumärken minskar, när ekonomin befinner sig i kris och rubeln har förlorat mycket av sitt värde. Det är inte säkert att man i vilket fall som helst hade kunnat köpa så mycket av de produkter som nu försvinner.
Å andra sidan innebär företagens uttag en mycket konkret påminnelse om att ingenting är som det brukade i Rysslands relation till omvärlden.
”Vinsten av att vara kvar i den snabbt krympande ryska ekonomin uppväger inte den potentiella förlusten på andra marknader.”Daniel Braw
Bland de företag som har lämnat eller begränsat sin närvaro i Ryssland finns flera av dem som kan sägas symbolisera en modern livsstil – Netflix, Spotify, YouTube, McDonald’s, Ikea och H&M. Att företag av denna karaktär etablerade sig i Ryssland sågs en gång som ett tecken på att Ryssland lämnade det sovjetiska arvet – när de nu lämnar Ryssland är frågan vad landet blir istället.
Och när både den ekonomiska och den praktiska möjligheten att köpa varor som i övriga världen betraktas som självklarheter försvinner på samma gång, torde åtminstone delar av den ryska befolkningen ställa sig frågan vad den ”särskilda operationen” i Ukraina egentligen skulle vara bra för.
