Förakta inte försiktigheten
Kortare sagt: Bingo!
Det stundar happy hour i statsfinanserna.Efter år av nit och återhållsamhet ska Sverige istället satsa på ökad skuldsättning och mer drag i statens finanser.
Skälen varierar dock till varför det skulle vara dags att sluta hålla i slantarna. Ena dagen är det arbetslösheten som är för hög, andra dagen bristande investeringsvilja som kräver drastiska åtgärder. Den tredje dagen ska allt läggas om eftersom vissa nationalekonomiska teorier kring budgetunderskottens skadlighet plötsligt framstår som svajiga.
Men ärligt talat känns kritiken av den ekonomiska politikens kärnvärden inte alldeles tonsäker.
Varför skulle en försiktig och ansvarsfull ekonomisk politik vara ett sämre val än en expansiv, som trots allt medför ökat risktagande?
Har alla i finanskören glömt bort vad som hände i USA, Spanien eller Irland när låga räntor ledde till den ena finans- och bostadsbubblan efter den andra?
Nej. Givetvis inte. Alla vet och alla minns. Men överskottsmålet infördes som en tidsbegränsad metod för att få ner statsskulden i början av 1990-talet. En bred politisk överenskommelse låg till grund för vad som då och framöver var nödvändigt för att göra Sverige ekonomiskt trovärdigt.
Idag är den svenska statsskulden rekordlåg. Sverige är bäst i klassen och statens finanser befinner sig – än så länge – i ansvarsfulla händer.
Samtidigt måste det sägas att det mycket väl kan vara dags för nya djärva mål. Ty allt fler stater rör sig i riktning mot en sådan politisk omsvängning, där tillväxt ska slå bevarat penningvärde som överordnad princip och tillväxten öka som en konsekvens av nyväckt investeringsvilja.
Kanske stämmer dessa antaganden i såväl teorin som i praktiken. Men erfarenheten säger att om den svenska staten ska spendera pengar på infrastruktur, bostadsbyggande och forskning, så måste det likafullt till andra politiskt tvingande gränser.
Ty med happy hour i finans- och penningpolitiken är det frestande att hellre agera för att vinna snabba röster, än att ta ett långsiktigt ansvar.
Så ska staten satsa hårt ska pengarna inte skapa nya problem. Därför måste det först av allt till en ny överenskommelse som också låser fast alla parter vid ett högre mål, nämligen att hålla sig i skinnet.
Ett mindre ambitiöst överskottsmål, lägre räntor och högre inflation får inte under några omständigheter leda till att statens utgifter ökar för sådant som minskar drivkrafterna till arbete, företagande och välstånd.
Ledarredaktionen
