Fler jobb i öst kan rasera den mentala muren

Kanske inte så egendomligt. Västtyskarna, de som kallas Wessis, och de forna DDR-medborgarna , de som kallas Ossis, föll visserligen i armarna på varandra när muren föll för 25 år sedan, men därefter har det varit en dyrbar historia för den gamla förbundsrepubliken c a 90 miljarder euro om året -samtidigt som det uppstått stor problem för östtyskarna. Gamla DDR var ett beväpnat fattighus som mot slutet försörjde sig på att handla med verkliga och påhittade spioner. Det konkursbo som Västtyskland övertog innehöll en industri som saknade all konkurrenskraft och en arbetsstyrka som hade låg produktivitet. Östtyska, marxistiska utbildningar var oanvändbara i väst. Jag minns själv en ung jurist i Berlin som jag träffade på nyåret 1989 som sa: marxistisk juridik är värdelös hos er. Vad gör jag?

Det DDR-medborgarna sparat dunstade bort i valutväxlingen med D-marken. Lönerna utsattes för det som kallas Mezzogiornotrycket efter erfarenheterna i Italien där de höga lönerna i Milano tog död på Mellanitaliens konkurrenskraft.

Detta ledde till en avindustrialisering av gamla DDR. Många blir arbetslösa och det är de som i opinionsundersökningar talar om hur tryggt det var i DDR. Man talar om Ostalgie.

Unga flyttar så fort de kan västerut och kvar är ungefär halva den gamla DDR-befolkningen och den är pensionerad eller lever på socialhjälp. Ännu finns det nio miljoner f d DDR-medborgare. Redan 2020 finns det bara 5,6 miljoner, har man beräknat. Och 2039 lämnar den siste som arbetat i DDR sin yrkeskarriär. Östtyskland är ett utvandrarland. Fast betongmuren är borta finns det än idag en mental mur mellan statshalvorna. Frankrike och Storbritannien hade f ö gärna sett att det förblivit två stater. De ville inte ha ett stort Tyskland igen. Men vilken demokratisk nation ville ta på sig att reda upp i moraset?

Bara var femte tysk tycker sig ha något gemensamt med den andra halvan av landet. Skattebetalarna har inte fått något tillbaka av sina investeringar. Det ser ut som om återföreningen, trots jubelbilderna, haft dålig folklig förankring.

2005 bildades partiet Die Linke, en direkt ättling till det kommunistiska enhetspartiet SED. SED-kommunisterna har återkommit i det politiska livet och Die Linke kan just nu glädja sig åt att få makten i Thüringen, som en gång låg i DDR. Det speglar det missmod som genomsyrar östra Tyskland och har haft en stark chockverkan på många. Man hade trott att diktatursvärmeriets tid var förbi, men missnöjet bär fram die Linke.

Det har sagts att glädjeyran efter murens fall pågick i två dagar. Sedan började man fundera över konsekvenserna. Och vi kan idag se att återföreningen har en lång väg att gå. Östtyskland måste få arbetsplatser. Det är A och det är O. Först då kan den mentala muren raseras.

Lennart Hjelmstedt

fd, chefredaktör Blekinge Läns Tidning