Annons

Kajsa Kettil: Finland visar hur värdig demokrati ser ut

Med maktmän som Putin och Trump i farten kan ledare som Stubb göra skillnad.
Kajsa KettilSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 11 februari 2024
Kajsa Kettil
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Vid 20-tiden på söndagskvällen erkände sig Pekka Haavisto (till höger) besegrad och gratulerade Finlands nya president Alexander Stubb till valvinsten.
Vid 20-tiden på söndagskvällen erkände sig Pekka Haavisto (till höger) besegrad och gratulerade Finlands nya president Alexander Stubb till valvinsten.Foto: Heikki Saukkomaa

”Den av dessa två som inte väljs kan vi ta till Sverige.”

Citatet publicerades tidigare i veckan på X (tidigare Twitter) av journalisten och före detta Rysslandskorrespondenten Anna-Lena Laurén, som skriver för Dagens Nyheter och finska Hufvudstadsbladet. Hon hänvisade till vad en kollega uttryckt efter att ha sett den presidentvalsdebatt som hölls på svenska på måndagen.

Annons

Jag är beredd att hålla med, även om den knappa timmen i tv-studion inte blev någon energisprakande sammandrabbning utan snarare ett artigt samtal mellan två gentlemän. När den favorittippade Alexander Stubb från liberalkonservativa Samlingspartiet fick den inledande frågan om varför han skulle bli den bästa presidenten blev svaret överraskande ödmjukt. Visserligen poängterade han att det var upp till finländarna att ta ställning till vem som var bäst lämpad utifrån erfarenhet, internationellt kontaktnät och så vidare (det vill säga hans egna styrkor), men han tillade att det nog kommer att gå bra för Finland oavsett vilken av kandidaterna som vinner.

Alexander Stubb med sonen Oliver Stubb, dottern Emilie Stubb och frun Suzanne Innes-Stubb under valkvällen när resultatet av förtidsrösterna presenterades.
Alexander Stubb med sonen Oliver Stubb, dottern Emilie Stubb och frun Suzanne Innes-Stubb under valkvällen när resultatet av förtidsrösterna presenterades.Foto: Emmi Korhonen / Lehtikuva

Vid 20-tiden på söndagskvällen stod det klart att Finlands trettonde president heter Alexander Stubb. När ungefär 94 procent av rösterna var räknade hade han 51,7 procent av rösterna, mot Pekka Haavistos 48,3. Det var en klar vinst, men marginalerna var trots allt mindre än väntat.

I samma gentlemannamässiga anda erkände sig Haavisto besegrad och gratulerade Stubb till valvinsten. Precis som det ska se ut i en välfungerande demokrati, men som delar av världen – inte ens i väst – har kunnat ta för givet på senare år.

Efter presidentvalets första omgång för två veckor sedan, när nio kandidater blev två, har Stubb och Haavisto lagt i en högre växel för att övertyga finländarna om just deras förträfflighet. Några stora likheter mellan kandidaterna har det inte varit tal om; båda är för Nato, ett starkt försvar och internationellt samarbete. Den samhällsintresserade väljaren eller betraktaren har dock kunnat notera vissa skillnader, som att Stubb under lång tid varit en hängiven Natoanhängare, att han har ett imponerande cv och ett internationellt nätverk utöver det vanliga. Dessutom inser han att det vore dumt att neka Nato att transportera kärnvapen över finskt territorium. Det håller inte Haavisto med om.

De små nyanserna till trots är det ändå välkommet att det blir Alexander Stubb som flyttar in i presidentpalatset när sittande presidenten Sauli Niinistö avgår den 1 mars och som tar över uppdraget att i samverkan med regeringen leda republikens utrikes- och säkerhetspolitik. Och då avses inte bara fördelarna för Finland, inte heller för grannlandet Sverige utan även för övriga västvärlden. Den gröna före detta utrikesministern Haavisto har visserligen skickligt fört Finland in i Nato, men Stubb är den presidentkandidat som tydligast och längst har poängterat betydelsen av försvarsalliansen.

”Är det någon som kan golfa med Donald Trump och övertyga honom om att stanna kvar i Nato är det Finlands nya president Alexander Stubb.”

Men även om övertygelsen är ideologiskt grundad är han uppenbart beredd att ta till pragmatiska metoder för att få igenom det han tror på. Som exempel kan nämnas att han i en chatt med Hufvudstadsbladets läsare nyligen fick frågan hur han skulle försöka övertyga Donald Trump att stanna kvar i Nato. Svaret blev att Stubb skulle ta med honom på en golfrunda, se till att förlora och därefter informera Trump om den höga kostnaden för att lämna Nato. Nog går det att ana en viss humor i formuleringen, samtidigt är det tydligt att den självsäkre Stubb inte drar sig för kreativa lösningar på internationella problem.

Den förmågan kan bli värdefull inte bara för ett land med lång gräns till Ryssland, utan även till alla andra länder som på något sätt påverkas av Putins imperialistiska fasoner. Det gäller också om Trump vinner det amerikanska presidentvalet i slutet av året och styr politiken i en mer protektionistisk America first-riktning. Detta blev smärtsamt tydligt den gångna helgen när Trump meddelade att han inte skulle vara beredd att försvara ett Natoland som inte satsade tillräckligt mycket på sitt eget försvar, ett uttalande som riskerar att försvaga alliansens rykte.

Är det någon som i ett sådant läge kan konsten att golfa med Donald Trump och övertyga honom om att stanna kvar i Nato är det Finlands nya president Alexander Stubb.

Sveriges relation till Finland var redan god, men med Stubb som statschef hos vår vän i öst känns framtiden plötsligt lite tryggare.

Annons
Annons
Annons
Annons