Fel med ombytta roller

Här i Borås har Klass 9A använts som ett slagträ i skoldebatten. Den har dessutom lockat kommunstyrelsens ordförande i Malmö, Ilmar Reepalu, till ett mindre genomtänkt utspel.

Reepalu föreslår att elever ända ner på mellanstadienivå skall få utvärdera sina lärare. Plötsligt skall alltså tioåriga pojkar och flickor ha kapacitet att bedöma om en lärare gör ett gott arbete eller inte. Rimligtvis borde det vara en mognadsfråga huruvida en person är kapabel att betygsätta läraren. Omdömen som sprids på chattar och bloggar förskräcker i detta avseende. Genomgående är det så att schyssta och bra lärare är sådana som släpper eleverna tidigare från lektionerna och som inte ställer krav.

Men inte heller gymnasieungdomar bör ges rätten att värdera lärarna och därigenom eventuellt påverka lönesättningen. Det är en uppgift för rektor och facket. Däremot borde inslaget av individuell lönesättning öka. Det borde skilja mer i lön mellan en lärare som inte gör sitt jobb och en som inspirerar eleverna till stordåd. Regeringen är också på rätt spår när man söker stärka lärarutbildningarna. De låga kraven och den flummiga pedagogiken avskräcker verkligen. Dessutom måste det bli fler behöriga lärare i de svenska klassrummen.

Samtidigt måste man skilja på dikt och verklighet. De åtta superlärarna som har satts att ta hand om den speciellt utvalda klassen på Johannesskolan i Malmö är knappast representativa för en lärarkår som brister i många avseenden. Det kan dock inte vara elevernas uppgift att försöka göra lärarna bättre. Betygssättningen riskerar dessutom att slå över i hämndaktioner mot lärare som inte satt ”rätt betyg”.

Reepalu har ändå dragit en riktig slutsats av Klass 9A. Nämligen att det inte räcker att ge skolan mer resurser för att höja betygen. Den svenska skolan tillhör de dyraste i världen, ändå sackar elevernas kunskaper efter i internationell konkurrens.

Lösningen ligger dock varken i att ropa på superlärare eller att låta eleverna ta över bedömningen.

Ledarredaktionen