Anela Murguz: Farligt att stirra sig blind på inflationen
Det är förstås absurt att en styrränta på 4 procent leder till panikstämning. Förhoppningsvis kan det ansträngda läget bidra till ett uppvaknande för hushållen som motiverar fler till att ta höjd för sämre ekonomiska tider. Samtidigt är det ett faktum att hushållens skulder, som till stor del beror på höga bolån, utgör en sårbarhet. Det behöver Riksbanken i högre utsträckning ta hänsyn till när den bekämpar inflationen och den svaga kronan.
I veckan kom Konjunkturinstitutet (KI) med en ny prognos om konjunkturläget. Inflationen ser ut att sjunka nästa år, vilket är ett positivt besked. Men desto dystrare är det att lågkonjunkturen väntas fördjupas nästa år. Enligt prognosen kommer arbetslösheten också att stiga. Dessutom sänker KI sin prognos för Sveriges BNP i år. Först räknade man med att den krymper med 0,4 procent. Nu tror man att den sjunker med 0,6 procent.
Föga förvånande ser prognosmakarna hushållens köpkraft urholkas av hög inflation och stigande räntor. Sett ur det perspektivet fungerar penningpolitiken som den ska; syftet är ju att kyla av ekonomin. Men normalt sett uppstår hög inflation i ett läge då ekonomin går varm och det råder hög efterfrågan på varor och tjänster – alltså i högkonjunkturer. Dagens inflation beror i stället på rubbningar på utbudssidan, som först uppstod till följd av coronapandemin och sedan förvärrades av Rysslands invasion av Ukraina.
”Dessa omständigheter kan få långt värre konsekvenser för svenska folket än det senaste årets prishöjningar.”
Det avviker kraftigt från skolboksexemplen. Och de verktyg som Riksbanken har för att hålla inflationen i schack är anpassade för normalläget, det vill säga när de drivs på av hög efterfrågan – inte av utbudsstörningar.
Kritiker till den förda penningpolitiken har uttryckt detta och menar därför att räntehöjningarna kommer att slå hårt mot hushållen utan att ha faktisk effekt på inflationen. Men det är orealistiskt – och även oansvarigt – att tro på och förespråka en fortsatt lågräntepolitik. Det är den som är orsaken till sårbarheten i svensk ekonomi, i form av för högt belånade hushåll.
Inflationen är dock inte längre det största huvudbryet för Riksbanken. Det är i stället den svaga kronan, vilket talar för fler räntehöjningar. Men det måste gå att hålla flera tankar i huvudet när alternativet även blir ökad arbetslöshet och minskad tillväxt. Dessa omständigheter kan få långt värre konsekvenser för svenska folket än det senaste årets prishöjningar.
Regeringen som gärna påminner om att det råder en ekonomisk vinter bör fundera över hur de tänker motverka effekterna av detta.
