Margit Silberstein: Får Sabunis pappa rätt om Liberalernas undergång?
Det vore historiskt och stundens allvar har väl aldrig varit tyngre. Kanske är det just därför som även de mest förtvivlade kritikerna till partiets vägval verkar knyta näven i fickan. Det är i alla fall det intrycket man får när man talar med partifolk. Inte så att de blir tysta på landsmötet. Men vredesmodet i motionerna känns mindre hätskt än när de skrevs även om det är långt ifrån krank blekhet. Det handlar snarare om en överlevnadsstrategi.
Margit Silberstein
är journalist och författare med en bakgrund som bland annat inrikespolitisk kommentator på SVT.
Ska Liberalerna överhuvudtaget ha en chans att stappla vidare måste de försöka uppvisa en front som åtminstone ger sken av beslutsamhet och inte alltför djup splittring. Men Nyamko Sabuni tänjer gränser när hon manifesterar samhörighet med Sverigedemokraterna och skriver debattartiklar tillsammans med dem om bland annat visitationszoner.
De liberaler som känner det som ett hugg i hjärtat att deras parti ska ge sig i lag med Sverigedemokraterna har inte ändrat inställning. Men de inser också att de har en majoritet emot sig, att striden är förlorad. De har inte heller någon stark härförare att samlas kring och de som redan har fjärmat sig från partiet får inte samma auktoritet i talarstolen, de är ju ändå inte att räkna med.
”Ska Liberalerna överhuvudtaget ha en chans att stappla vidare måste de försöka uppvisa en front som åtminstone ger sken av beslutsamhet och inte alltför djup splittring.”Margit Silberstein
Med en blandning av tro och hopp, en smula självsuggestion och lite Bagdad Bob måste landsmötet av nödvändighet framstå som en avspark inför valet i september nästa år. Men det blir inte så lätt för liberaler som Barbro Westerholm och Nina Lundström att ställa sig i talarstolen och ge utlopp för det som hjärtat känner och samtidigt acceptera läget, som de antagligen uppfattar som en katastrof. En balansakt. De har också sitt eftermäle att tänka på och de ska kunna möta sin egen blick i spegeln och inte svika vare sig väljarna eller sig själva. Men hur de än gör är det sannolikt att journalister som bevakar landsmötet i Västerås kommer att urskilja osämja och split och rapportera därefter. Även om ombuden anstränger sig för att skapa bilden av ett taggat gäng med uppkavlade ärmar och kämpaglöd.
Många liberaler drömmer om att det ska bli för Nyamko Sabuni som för Annie Lööf och Ebba Busch som fick stjärnstatus efter att de varit under isen i början av partiledartiden. Nu lyser väl inte stjärnorna lika starkt längre, särskilt inte för Ebba Busch. För stödtrupperna var Nyamko Sabuni räddaren i nöden, en som stack ut, när partiet obevekligt redan på Jan Björklunds tid drogs mot slukhålet fyra procent. Hennes tid är nu, sade anhängarna. Men den här tiden är allas tid. Nyamko Sabunis hårdare tag hade blivit mainstream. Och vad-var-det-vi-sa-hörnet är redan upptaget av Sverigedemokraterna.
Sabuni är flyktingbarnet som kom hit när hon var tolv och engagerade sig tidigt i Folkpartiet. När jag intervjuade henne för tidningen Vi för 14 år sedan berättade hon att hennes pappa förundrat sig över att hon ville gå med i ett parti som håller på att försvinna. I dag slåss Sabuni för att pappans ord inte ska vara profetiska.
