Daniel Braw: Fakta visar på orättvisor
I boken Factfulness beskrev Hans Rosling en utveckling där världens länder blev alltmer lika varandra – och visade hur den ”överdramatiska” bilden av utbredd fattigdom och misär inte längre stämmer. Coronapandemin har dock vänt denna utveckling. Trots att pandemin är global, färdas länder ut ur den i väldigt olika hastigheter.
Daniel Braw
är fristående utrikesdebattör, fil.dr i historia och politisk sekreterare för KD Region Kalmar län.
Jämför man Afrika med Europa och Nordamerika framträder anslående skillnader. Enligt den senaste uppdateringen från världshälsoorganisationen WHO är 5,4 procent av befolkningen i Afrika fullvaccinerad, att jämföra med 56 procent i USA och 64 procent i EU.
Totalt har det i världen delats ut 82 vaccindoser per 100 människor. I Afrika är motsvarande siffra 13 doser per 100 människor, och i Afrika söder om Sahara 8 doser per 100 människor. I september rapporterade WHO att det saknades nästan 500 miljoner doser för att nå målet att 40 procent av Afrikas befolkning skulle vara fullvaccinerade vid årets slut.
I rika länder med väl utbyggda sjukvårdssystem kan det idag också förväntas att en stor andel av covidfallen fångas upp genom testning. I Afrika får man tvärtom utgå från att de flesta fallen aldrig fångas upp. WHO uppskattar att sex av sju fall aldrig upptäcks. 70 miljoner covidtester har gjorts på en kontinent med 1,3 miljarder invånare. I Storbritannien har det gjorts 280 miljoner tester och i USA 550 miljoner.
”För Afrika söder om Sahara ser pandemin däremot ut att ha skapat ett permanent tapp.”Daniel Braw
Världshälsoorganisationens larm om ökande skillnader har dock klingat för döva öron. I augusti vädjade WHO-chefen Tedros Adhanom Gebreyesus om att rika länder skulle vänta med att dela ut tredje doser till dess de mest sårbara i världens fattiga länder hade fått sin första dos. Tedros uttryckte också förhoppningar om att OS-deltagare, näringslivsföreträdare, religiösa ledare och andra inflytelserika personer skulle ge sitt stöd till tanken på ett vaccinuppehåll i rika länder. Detta fick mycket begränsat genomslag.
Vaccinskillnaderna återspeglas också i växande ekonomiska skillnader. Enligt Internationella valutafondens prognoser kommer ekonomin i Afrika söder om Sahara att växa med 3,7 procent år 2021 och 3,8 procent år 2022. Återhämtningen går dock långsammare än i andra delar av världen. De avancerade ekonomierna väntas redan år 2023 vara tillbaka på den tillväxtbana de följde före pandemin.
För Afrika söder om Sahara ser pandemin däremot ut att ha skapat ett permanent tapp. Regionens ekonomi skulle enligt Internationella valutafonden behöva växa dubbelt så snabbt under tre år för att hålla takt med återhämtningen i avancerade ekonomier.
Till detta kommer växande klimatutmaningar och att de politiska förutsättningarna för att hantera utmaningarna inte är de starkaste. Internationella valutafonden talar om ett ”trilemma” där beslutsfattarna i Afrika söder om Sahara måste satsa mer pengar samtidigt som de minskar statsskulden och hanterar motstånd mot försök att stärka statsekonomin genom beskattning.
Världen är inte så dramatisk som det verkar, var Roslings tankeväckande budskap. Men i viss utsträckning har den allt blivit mer dramatisk genom coronapandemin.
