Ett svensk nej kan inte vara enda bidraget
Vid midnatt lämnar Storbritannien EU efter att ha varit en del av den europeiska gemenskapen och unionen i 37 år. Under hela den tiden har öriket förvisso varit en många gånger motsträvig men alls inte perifer medlem. Det uppstår av förklarliga skäl ett vakuum efter såväl alla dessa erkänt kunniga tjänstemän på alla nivåer som efter många engagerade parlamentariker. Det är ur denna skara som de hämtas som nu får se till att den framtida relationen blir så nära som den någonsin kan bli.
Det är dock inte bara vad avser kompetens och engagemang som det uppstår hål och brister efter utträdet. Det kommer också att fattas betydande medel i EU:s kassa när Storbritannien upphör med att bidra till det gemensamma.
I det läget kan ingen gå vidare som om inget har hänt. De 27 medlemsländerna måste därför förhålla sig på ett nytt och mer öppet sätt än hittills till hur unionens verksamhet ska finansieras. Så är sannerligen inte fallet i dag. EU-kommissionens förslag beräknas kosta 1,11 procent av EU:s samlade bruttonationalinkomst. Föga förvånande säger Sverige nej och anser att kommissionen ska göra samma saker men till kostnaden av 1 procent av BNI.
Att regeringen öppnar för att låta en del av långtidsbudgeten finansieras av bland annat en EU-avgift på icke återvunnet plastmaterial och att låta EU behålla 20 procent av intäkterna från systemet med utsläppsrätter framstår säkert som skrämmande för den som fruktar EU-skatt i framtiden. Men för den som inte tror på spöken framstår det lättare vad det egentligen handlar om – en omväg för att över huvud taget kunna komma vidare.
Dagens många gånger bisarra debatt kring långtidsbudgeten har inte uppstått ur intet. I ett politiskt klimat där det rätta och rimliga regelmässigt får stå tillbaka för det lätta och populära går det knappast att förvänta sig annat.
Det finns ingen naturlag som säger att EU:s budget måste minska. Den ambitionen är uteslutande politisk betingad och rakt inte riskfri. Däremot ska budgeten vara relevant i förhållande till vad unionen vill göra. Den debatten måste föras med andra ingångsvärden än bara ett nej.
