Ett steg närmare EU

Man kan lätt tro att Island kommer att glida in i gemenskapen på ett bananskal. Tillsammans med Norge och Liechtenstein tillhör Island EES-länderna, vilket innebär att landet i viss mån redan har anpassat sig till EU:s regelverk.

Flera andra viktiga faktorer talar för den lilla önationen. Island lider inte av korruption, låg levnadsstandard, minoritetsproblematik eller brister i rättsstaten likt EU-länderna Bulgarien, Rumänien och Estland.

Men Island söker sig snarare till euron än till EU-gemenskapen. Det är lätt att förstå islänningarnas vilja att söka skydd hos eurogruppen när värdet på den isländska kronan sjönk i djupet. I inget annat västland har den finansiella krisen haft en så massiv effekt på samhället.

Islänningarna har inte gjort upp för de skulder landet drog på sig i samband med finanskrisen. Det blir en svår nöt att knäcka under EU-förhandlingarnas gång. Storbritannien och Nederländerna har motsvarande 40 miljarder svenska kronor att kräva in efter den isländska nätbanken Icesaves kollaps hösten 2008 som gjorde brittiska och nederländska kunder lottlösa.

EU-förhandlingarna och uppgörelsen med Storbritannien och Nederländerna hänger samman. Bakom hörnet väntar en folkomröstning där islänningarna sannolikt kommer att säga nej till de framförhandlade avbetalningsvillkoren. Då tvingas sannolikt den rödgröna regeringen att avgå.

Sedan sommaren har befolkningens EU-skepsis återigen växt. Kommer kravet på en folkomröstning att växa sig starkt? Kommer en ny och svag isländsk regering att kunna stå emot trycket? Islänningarna känner sig illa behandlade, både av Storbritannien, Nederländerna och Sverige.

En annan knäckfråga är fisket som svarar för ungefär hälften av exportinkomsterna. Rädslan för att ge ifrån sig rätten till fiskevatten har traditionellt fått islänningarna att avstå från EU-medlemskap. Det är lätt att dra paralleller till Norge där folket både 1972 och 1994 har röstat mot EU-medlemskap.

Men hur kan unionen stärkas av Island? Tillgång till Arktis och fiskevatten är två tunga faktorer.

Islandet kring nordpolen kommer att bli ett säkerhetspolitiskt viktigt område i jakten på olja, gas och mineraler. Förhoppningsvis kan trycket från EU:s fiskeflotta mot Afrikas kuster även avta något.

Vidare kommer det att ha betydelse att få in ytterligare ett Nato-land i unionen, med en strategiskt viktig position och nära kopplin-gar till Danmark och Norge. Men det blir en motsträvig nordisk granne som tar plats runt förhandlingsbordet i Bryssel.

Ledarredaktionen