Anela Murguz: Ett nytt år öppnar upp för nya möjligheter när det gäller ekonomin
Strax före jul kom inflationssiffrorna för november månad; 9,5 procent. Det var en mindre ökning än vad man hade räknat med, men det är fortfarande en hög siffra. Därmed är det inte mycket som talar för att den negativa trenden är bruten.
Sett ur ett svenskt perspektiv var november månad vädermässigt en mild månad, och därmed var även elpriserna lägre. De första veckorna i december var däremot kallare än vanligt, vilket snabbt ledde till höga elpriser. Och eftersom inflationen till stor del drivs på av energipriserna kan det mycket väl resultera i ökad inflation framöver och här på BT (20/12) uppmanade Magnus Hjelmér, vardagsekonom på Ica-banken, före jul att spara på julklapparna för att ha råd med el i januari.
Läget är med andra ord ovisst och oförutsägbart. Frågar man våra gästkrönikörer svarar i princip samtliga att ekonomin kommer vara den fråga som dominerar den politiska agendan i år. Men faktum är att den redan har påverkat svensk inrikespolitik. Ekonomifrågan kanske inte toppade alla debatter under valrörelsen, men den hade stor inverkan för bland annat hur den nytillträdda regeringen gick fram i sin allra första budget.
Budgeten blev betydligt mer stram än vad både anhängare och motståndare hade väntat sig och satte genast igång en svekdebatt. Trots det har Kristersson klarat sin första tid som statsminister bättre än sina företrädare på posten. Han fick igenom regeringens budgetproposition i riksdagen och har inte skakats av några ministeravgångar, trots de löftesbrott som oppositionen gärna lyfter fram.
Den förändrade parlamentariska situationen, i form av mer stabilitet, är välbehövlig med tanke på den osäkerhet som präglar både omvärlden och ekonomin. Det kommer dock kräva att de politiska partierna omvärderar sin ekonomiska analys.
”Det öppnar upp för omprövningar som behöver göras.”
Under coronapandemin öppnade man upp för en expansiv finanspolitik av sällan skådat slag. Utgångspunkten blev bisarrt nog att staten plötsligt skulle bibehålla nuvarande köpkraft hos framför allt starkare hushåll, oavsett vad det kostar. Förhoppningsvis är höstens strama budget som den borgerliga regeringen lade fram ett första tecken på att det sker en tillnyktring på området.
Men ekonomin hanteras som bekant inte enbart av finanspolitiken som är regeringens uppgift, utan också penningpolitiken som Riksbanken styr över. Under 2022 lämnade man den hårt ifrågasatta nollräntepolitiken, vars konsekvenser vi nu får hantera, och strax tillträder en ny riksbankschef.
Det öppnar upp för omprövningar som behöver göras. Det vore inte annat än på tiden om 2023 kunde bli året då stödpaket och långa perioder av noll- och minusräntor tillhör det förgångna.
