Kajsa Kettil: Erdogan och Orban har sista pusselbitarna – sedan kan Kristersson korka upp champagnen

Det har sannolikt statsminister Ulf Kristersson (M), utrikesminister Tobias Billström (M), försvarsminister Pål Jonson (M) med flera också gjort till och från. Frustrationen måste ha varit kännbar varje gång den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdogan har lekt katt och råtta med Sverige genom att först ge en positiv signal för att strax därefter deklarera att någon ratificering av den svenska ansökan inte kan komma på tal – åtminstone inte så länge Sverige håller fast vid sina idéer om yttrandefrihet med mera.

Tidpunkten för ett godkännande i det turkiska parlamentet har hela tiden skjutits fram. Och hela tiden har utrikesminister Billström tålmodigt upprepat att Sverige har uppfyllt sin del av avtalet med Turkiet och att den svenska regeringen därför utgår från att en ratificering kommer att ske i närtid.

Det tålamodet och styrkan att inte vika ner sig har varit helt rätt metod.

Förutom en trevande start hösten 2022, där den då nytillträdda regeringen testade taktiken att med smicker och dialog övertala Turkiet att släppa in Sverige i försvarsalliansen har denna vänliga men bestämda metod legat fast. Det är inte utan att man undrar hur de berörda ministrarna har lyckats ha is i magen så länge, genom kriser orsakade av koranbränningar och den upphängda Erdogandockan.

Nu ser den där isen snarare ut att behövas för att kyla den champagne som Ulf Kristersson klokt nog avstod från att njuta av under Natotoppmötet i Vilnius i somras, då när Erdogan lovade att ta frågan till sitt parlament så fort som möjligt. För är det något som blivit extra tydligt dessa snart två ansökningsår är det att man inte ska ropa hej förrän man är över Bosporen.

Och än är vi inte över. Den ungerska premiärministern Viktor Orban har tidigare sagt att Ungern inte kommer att vara sist med att godkänna Sverige. Nu hann det turkiska parlamentet före, men med tanke på att det kan ta ett par veckor innan den turkiska presidenten enligt lag måste skriva under tisdagens parlamentsbeslut finns det tid för det ungerska parlamentet att haka på.

Enligt känt mönster lär de båda ledarna försöka pressa ut så många eftergifter som möjligt. I Turkiets fall handlar det om de eftertraktade F16-planen från USA, något som troligtvis diskuteras just nu med tanke på att utrikesminister Hakan Fidan befinner sig i Washington. Värt att notera är dock att det fortfarande är oklart om Joe Biden kommer att lyckas övertala den amerikanska kongressen att gå med på F16-affären.

För Ungern verkar dröjsmålet snarare röra sig om förhoppningar om någon form av upprättelse (läs: fjäsk) från den svenska regeringen.

Tisdagens inbjudan till statsminister Ulf Kristersson om samtal med Viktor Orban i Budapest bemötte den svenska utrikesministern med sitt karaktäristiska lugn – någon förhandling var inte aktuell, men dialog fortsätter regeringen gärna med. På onsdagen visade Natos generalsekreterare samma inställning. Han tycks under ett telefonsamtal ha tagit Orban i örat, för efteråt skrev Orban på X att han ”kommer fortsätta uppmana parlamentet att rösta för Sveriges anslutning och färdigställa ratificeringen så snart som möjligt”.

Få begrepp är luddigare än ”så snart som möjligt”. Låt oss därför inte ropa hej riktigt än. Men när de sista pusselbitarna har fallit på plats är det faktiskt läge att ropa. Inte hej, men skål.