Erbjud belarusier en fristad i Sverige

”De flesta är svagare än vad man tror.” Så beskriver Pär-Anders Granhag, professor i psykologi vid Göteborgs universitet, hur människor oftast reagerar i mycket utsatta situationer (SvD 25/5). Den han specifikt syftar på är den belarusiske journalisten och regimkritikern Roman Protasevitj som tillsammans med sin ryska flickvän Sofia Sapega greps vid söndagens flygkapning mellan Aten och Vilnius. Samtidigt som EU-ledare i skarpa ordalag fördömer Belarus gärning, visas Protasevitj upp för omvärlden i ett filmklipp.

Med skador efter tortyr halvt översminkade ”erkänner” han sig skyldig till brott i samband med demonstrationerna hösten 2020.

Även en film där Sofia Sapega förekommer har spridits, och hon ska enligt de belarusiska myndigheterna hållas fängslad i minst två månader.

Det är uppenbart att diktatorn Lukasjenko är beredd att gå mycket långt för att hämnas de oppositionella som ledde protesterna efter det odemokratiska presidentvalet. Effekten han söker är även framåtblickande – han vill skrämma potentiella kritiker till tystnad både nu och i framtiden. Själv säger han på onsdagen att han agerade lagenligt för att skydda sitt folk, varpå han går till verbalt angrepp på länder han beskriver som ”ovänner” som nu fördömer Belarus.

Regimkritiska belarusier i exil går uppenbarligen inte säkra. Förutom politiska ledares markeringar arrangeras nu manifestationer mot gripandena, bland annat vid belarusiska ambassaden i Warszawa.

Oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja har tidigare vädjat Finland att likt Litauen, där hon själv lever i landsflykt, förenkla visumprocesserna för belarusier som på grund av sin politiska aktivism inte kan leva tryggt i sitt hemland.

Parallellt med att ta fram sanktioner som drabbar diktatorn Lukatjenko och hans lakejer, men som i möjligaste mån inte går ut över den redan prövade civilbefolkningen, bör omvärlden därför erbjuda en fristad åt aktivister som inte känner sig trygga i grannländer som Litauen och Polen.

Sverige får gärna gå i täten. Vi har visat förr att vi kan ta ansvar när det krisar.

Den här gången rör det sig om ett begränsat antal människor, men budskapet skulle fungera som ett svar till den belarusiske diktatorn: EU accepterar inte kränkningar mot unionens medlemsländer vid internationella flygningar, inte heller odemokratisk behandling av europeiska medborgare som genomför fredliga protester mot sitt lands styre.