En vitbok som förpliktigar
Den mörka och okända historien (DS 2014:8) är vittnesmål och klarspråk om ren rasism. Det är en 326 sidor lång departementsskrivelse som berättar om hur romer systematiskt utsatts för kränkningar och övergrepp. De rasistiska föreställningarna har funnits överallt, i riksdagsmotioner, rättssalar och hos myndigheter.
Integrationsminister Erik Ullenhags allvar var påtagligt och han konstaterade att även om han var förberedd på en ”mycket mörk och okänd historia” var det plågsam läsning.
Ullenhag inleder sitt förord till vitboken med ett tack till en lång rad namngivna personer som bidrar med vittnesmål. Genom deras ord blir också övergreppen som beskrivs i forskarrapporter och arkivmaterial tydliga. Ett kort men talande exempel ger Rose-Marie Wallengren: ”Min mamma och min faster blev steriliserade. Sterilisering användes av myndigheter för att sätta stopp på den så kallade ’tattarplågan’. Det är jag som var ’tattarplågan’.”
Vitboken kan på ett sätt sägas vara en form av ursäkt. Men den har fått kritik redan innan den presenterades. Inte minst efter avslöjandena i höstas om Skånepolisens register över romer, då det återigen ställdes högst berättigade krav på att det istället borde tillsättas en sanningskommission. Ullenhag vänder sig mot det, eftersom han anser att en sådan bygger på idén att människor ska berätta om vad de gjort och sedan bli förlåtna för det.
Men med det resonemanget gör Ullenhag det lätt för sig. En parlamentariskt tillsatt sanningskommission, med ett vidare uppdrag att också överväga frågan om ekonomisk ersättning, hade på många sätt kunnat väga tyngre än vitbokens i sig viktiga beskrivning av vad som skett.
Nu blir det av allt att döma inte någon kommission. Därför är det viktigt att vitboken blir till något annat än en till intet förpliktigande beskrivning av historiska förhållanden. Diskriminering och fördomar mot romer finns i allra högsta grad även idag.
Regeringens strategi för romsk inkludering innehåller många goda avsikter men arbetet går långsamt. Kunskaperna från vitboken visar på vikten av att stärka och skynda på det arbetet. Dagens diskriminering måste bekämpas här och nu, inte beskrivas och bli till plågsam läsning i en framtida vitbok.
Ledarredaktionen
