Kajsa Kettil: En Sverigekurs ska utbilda – inte avskräcka
Enligt Tidöavtalet ska Sverige införa en kravbaserad integrationspolitik. Kortfattat innebär det att den som flyttar till Sverige förväntas lära sig svenska och skaffa sig kunskaper om det svenska samhället. Exakt hur det ska gå till var länge oklart, men häromveckan presenterade arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) regeringens planer: En särskild Sverigekurs ska introducera nyanlända i hur samhället fungerar samt om rådande normer och värderingar. Kursen ska sedan avslutas med ett prov, och tanken är att ett godkänt resultat ska vara en förutsättning för att deltagaren ska få ta del av bidrag och andra ersättningar.
Som så ofta när det gäller Tidöavtalet har kompromissen mejslats fram av partier som är överens om medlen men inte målet, vilket är oundvikligt när liberaler och nationalister ska försöka samarbeta. Sverigedemokraternas syfte är att så få som möjligt ska komma hit, och att krav på total assimilering kan avskräcka människor från att söka en fristad här. En isolerad, homogen nation är målbilden. Influenser utifrån undanbedes.
För liberaler är en fungerande integration ett sätt att hantera den rörlighet som varje samhälle mår bra av; liberaler vill välkomna människor i nöd, men inser samtidigt det rimliga i att den som kommer hit också anstränger sig för att bli en del av och kunna bidra till sitt nya land. Johan Pehrson sammanfattar på ett träffande sätt inställningen i DN-intervju (15/11) ” Som liberaler är vi inte så intresserade av var och hur folk firar jul eller andra högtider. Eller hur man dansar, eller om man äter med bestick eller pinnar. Men när man går mot någonting som angriper grundlagen eller våra värderingar, då blir det ett problem.”
”För liberaler är en fungerande integration ett sätt att hantera den rörlighet som varje samhälle mår bra av.”
Kombinationen av en anständig migrationspolitik och krav på motprestation är dock inte ny för L. Det har nu gått drygt 20 år sedan den dåvarande Folkpartiledaren Lars Leijonborg föreslog språktest för invandrare, enligt samma modell som fanns i flera andra länder i Europa. Det möttes av ramaskri från politiska motståndare och anklagelser om att Leijonborg fiskade i grumliga vatten. Väljarna, däremot, uppskattade partiets tuffare inriktning, och efter succévalet fick partiledaren smeknamnet Leijonkungen.
I dag är kravet på motprestation inte lika kontroversiellt. Sverige har tagit emot många människor som flytt krig och elände – en uppgift som många andra välmående EU-länder har smitit från – men tyvärr inte klarat av integrationen. Därför är det oundvikligt att regeringen inför en tydligare koppling mellan rättigheter och skyldigheter även för personer som är nya i landet. Inom kort tillsätter regeringen en utredning med uppdrag att se hur den så kallade Sverigekursen kan se ut. Enligt direktiven ska områden som jämställdhet, yttrandefrihet, barns rättigheter och rättsstatens principer ingå, och planen är att kursen ska dra igång någon gång under mandatperiodens två sista år.
Rätt utformad kan kursen bidra till att fler känner sig välkomna, kan arbeta, betala skatt och bidra till det generösa välfärdssystem som bara fungerar när alla som kan drar sitt strå till stacken.
